Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Djuphavsfiskar - Ljusorgan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
198
förändring, ity att deras ögon äro större och följaktligen ha ett
större för ljus tillgängligt synfält. Detta påminner om att de
fåglar, vilka såsom ugglorna äro i rörelse under nattens dunkel,
också ha stora ögon. Hos de stora havsdjupens fiskar äro
emellertid ögonen ingalunda av någon överraskande storlek.
Man torde finna det underligt, att fiskar, som leva i
kolmörker, lika fullt ha ögon. Det är emellertid icke så svårt att
förklara den saken, då man finner, att dessa djur äro försedda
antingen med ett lysande slem eller rentav med lysande -
fosforescerande - fläckar; de kunna sålunda själva lysa i mörker. Med
det ljus, de frambringa, både vägleda de sig och locka sitt byte
till sig, men äro också väl gömda, om de icke låta sitt ljus skina.
För övrigt tillhöra lysande fiskar ingalunda uteslutande de stora
havsdjupen; även många av de pelagiska, - öppna havets -
fiskar, som jaga nattetid, ha ljusorgan.
Hos en ha j art skiner sålunda hela buksidan med ett strålande
grönaktigt fosforskimmer, och samma förhållande äger rum med
alla de hajar, som uppehålla sig på 1,000-2,000 meters djup.
Denna fosforescerande förmåga beror sannolikt på särskilda
körtlar, som sitta längs kroppens sidor. Utom dessa
körtelorgan ha dessutom somliga fiskar särskilda ljusspridande redskap av
en helt annan natur.
I sina skildringar från den tyska djuphavsexpeditionen 1898,
säger Chun, att djuphavsdjurens förmåga att lysa icke kan
betvivlas. Då fiskredskapen nattetid med sin delvis ännu levande
fångst bringas upp till vattenytan, hänföres man, säger han, av
det feeri deras anblick erbjuder. »Än utskiljes lysande slem, än
skiner hela kroppen, än inskränker sig lysförmågan till särskilda
organ. På sjöpennorna, Pennatula, som fångades vid Somalikusten,
blixtrade ljusstrålar på deras grenar från polyp till polyp upp och
ned. Urdjur, maskar, den av Asbjörnsen upptäckta sjöstjärnan
Brisinga (fig. 112), många djuphavskräftdjur och framför allt
en mängd djup vattensfiskar utmärka sig för sitt fosforescerande
ljus. Hos många fiskar omrama ljusorganen liksom
bländ-lyktör, försedda med konkavspeglar och linser, kroppens sidor
och bröst, medan andra arter bära glödlampor på huvudet och på
underkäken. Fiskar både med starka och med svaga tänder ha
ljusorgan, som hos några äro utomordentligt utvecklade, medan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
