Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 14. När konungen var sin faders son.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
– Nå, vad sade jag? yttrade Stefan småleende.
Står rättvisan redan för dörren? Det var bittida.
– Ståthållaren räknar släktskap med oss genom
min moder och säger sig hava stillat konungens vrede.
Jag får ännu icke visa mig på en tid, men till midsommar
tror han förvisst att jag får tjäna vid adelsfanan.
– Ja, det trodde jag om vår unge herre och
konung. Han är hastig till mods som hela sin släkt,
men han ångrar sig snart, och då är han blid som solsken.
Gud vare lovad för sådana furstar. Nu skall
rätt råda och orätt vika. Men i allting skola vi hava
vår tröst till Herren allena.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
