Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 9. Vinterafton i ödemarken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
slaktat och uppätit redan på hösten. Där skulle snart
komma flera hungriga gäster.
Ahtialas inbyggare hade vid sin fredliga brasa samtalat
om det ämne som låg dem närmast: tidens betryck.
Hustrun hade suckande undrat, var hennes två raska
gossar nu månde vara i djupa Ryssland, de som togos
ifrån henne till kriget. Om de nu månde leva mera,
tillade hon med en suck vid tanken på de fruktade
moskoviternas grymhet. Den gamle hade tröstat henne
med den försäkran, att vardera av gossarna skulle
reda sig gott mot sex sådana bestar, det hade man
sett, när herr Jakob och herr Evert för fem år sedan
togo Stora Novgorod med en hand full svenska och
finska pojkar av rätta sorten. Ryssen hade han själv
sett i vitögat redan i salig kung Göstas tid och juten
med i kung Eriks tid. Gud förbarme sig över den
herrens fattiga själ, det gick tokugt i landet, men
bra på sjön. Si, juten var dock en annan karl än
kalmucken. Juten visste nog, att han betalade gammal
ost, när han, i sista kriget brände Stefans stuga
vid Hangö, men det skall ingen säga om honom annat
än att han är en morsk karl till sjöss, och när man får
bukt med sådana karlar, nog klappa pojkarna ullen ur
moskoviternas fårskinnspälsar.
Så hade man språkat vid aftonbrasan. Sonen hade
genmält, huru det visst var tungt för honom att hugga
sveden allena, när gossarna voro borta och flickornas
armar voro för klena för skogsarbete. Men detta kunde
ännu gå, om här rådde rättvisa i landet; då skulle
icke fogden två gånger utkräva samma gärd. Finge
man fred i landet, så finge konungen rådrum att hänga
fogdarna, och då kunde man ännu hoppas bättre tider.
Vartill den gamle svarade: tre gånger har Herren
byggt min stuga av intet, och i femtio år har han givit
mig skördar av ljungfält. Varför skulle icke Han, som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
