- Project Runeberg -  Ungdomsdrömmar /
48

(1912) [MARC] Author: Zacharias Topelius
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - 6. Den farliga punkten på firmamentet.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

än min krona, svarade fröken Kerstin med låg röst,
men så djärvt och fast som det anstod en Fleming.

Konungens blick mulnade.

– Förklara er tydligare! genmälde han.

– Jag skulle icke kunna svika den kvinna, åt
vilken jag givit mitt hjärta och som givit mig sitt. Om
man sade mig, att ett rikes välfärd berodde därav att
jag bröte mitt ord, så skulle jag svara, att rikens välfärd
beror av trohet och icke av otrohet.

– Ah! Var det så ni menade? utropade konungen,
och hans blick klarnade på ett sätt, varav fröken
Kerstin fann sig nästan förskräckt. Sannerligen befarade
jag icke redan, att ni råkat in på ett annat
område, och jag ville icke ens för en rysk fästning
hava er till min fiende. Ni skulle ha blivit fruktansvärdare
än en hel armé.

– Jag beder om nåd, därest jag varit alltför uppriktig.
Jag är stolt att hedras med hennes vänskap,
vars namn min undersåtliga vördnad förbjuder mig att
nämna. Vilket hjärta, eders nåde... så högsint, så ädelt,
så kärleksfullt och så tåligt! Det är nu mer än ett år
sedan hon förtäres av den grymmaste ovisshet. Hon
gråter sällan, hon klagar aldrig, men hon beder mycket.
Finnes ingen möjlighet att göra slut på en sådan
ovisshet?

Konungen vandrade fram och åter över golvet, stannade
slutligen och yttrade:

– Säger ni detta av er själv, eller har någon
bett er därom?

– Ingen, och minst hon! Är jag straffbar, så bär
jag ensam skulden.

Åter klarnade konungens mulna panna, och han
återtog sin förra skämtsamma ton.

– Nej, min alltför uppriktiga fiende, man är icke
straffbar, när man på ett så älskvärt sätt säger konungar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:03:58 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ungdomzt/0048.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free