Under fredsbanéret / 494 (1916) Author: J. L. Saxon Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dikter - Genom seklen - Historia

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

»Ni slaktat, skändat, stulit och bränt, och vad ära är ha ni aldrig känt. Med er all världens orätt går fram, ni släktets kräftsår och släktets skam!» Han ger kraft åt Röda-korssysterns hand, som förbinder de slagnas sår. Åt de febersjuke till bägarrand den kylande drycken han slår. De dö så lugnt vid hans stilla röst . . . Han ger föräldrar och maka tröst: han lovar riket, som kommer blott vi löftets bärande kraft förstått. — — — I dag ett fåtal vi äro förvisst men vi äro ändock vid mod. Vi ha den sanning, som starkare sist skall befinnas än järn och blod. En gång skall kärlekens budord bli alt och våldsmakten brytas som rö . . . Genom seklen skrider en hög gestalt i kläder vita som snö.

*

Historia.

Uti en hög av luntor jag en svensk historia fann en dag, som en gång i min ungdom gett mig krönt och stämplat slagsmålsvett.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>