Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lifsbilder och drömmar - Fältmanövern
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
FÄL TMANÖ VERN
389
Den främste ryttaren stannade.
»Ur vägen!» röt han åt Lars Pecsson, som dock ej
rörde sig ur fläcken.
»För undan honom, men ögonblickligen», skrek
ryttaren, blandande sitt tal med mustiga svordomar.
Ett par man hoppade av och förde in Lars Persson
i stugan. Några ögonblick därefter susade de två
skva-dronerna som en stormvind över Lars Perssons
trädgård och sädesfält.
Det tog blott några få minuter. Så sprängde
truppen in på ljungheden, från vilken Lars Persson med
den otroligaste möda kämpat sig till dessa bitar åker.
Lars Persson satt som bedövad. Han väcktes till
medvetande av en hälft undertryckt kvidan i sin närhet.
Det var hans hustru.
»Hur är det, Anna?» frågade han.
»A, å, det är förstört altsammans», snyftade hon.
Lars Persson tog henne i handen och de gingo ut.
»Ser du, Lars: av körsbärsträden äro tre avbrutna.
Det hade tagit fyra år för oss att få dem så här långt.
Nu skulle de till att ge frukt, och så är all vår möda
gjord för intet. Ser du där i jordgubbslandet ? I ännu
två år skulle det ha burit, och nu är det fullständigt
förstört. Och blomrabatten... Å, å...»
De fortsatte ut till åkrarne. Där var så gott som
alt nedtrampat. E11 och annan kvarvarande fläck i
något hörn framhävde blott förödelsen.
»Det är de där, som skola försvara oss, så att vi få
sitta trygga vid vårt», sade Lars Persson bittert. »Jag
förbjöd dem att komma hit, och sedan de hånat mig
därför, brukade de våld.»
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
