Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - XXIII. En ädel kvinna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN ÄDEL KVINNA
231
»Han gick i ordning med frågorna», smålog Karl.
»Ja.»
»Hade ni på förhand fått bud om danska härens
avtåg?»
»Nej. Och du må tro, att det var uppståndelse, då
den kom. Det har öfverallt kring bygden sports, huru
de i hären varande norrmännens missnöje med detta
fälttåg blivit alt starkare, och första tanken var, att så
mogen var ej självständighetstanken hos dem ännu. Så
tänkte man, att danskarne kände ställningen osäker i
Mattmar och drogo sig upp mot gränsen. Sist af alt
tänkte vi på den verkliga orsaken... Tror du, att den
svenska hären vänder?»
»Vi kunna vara mycket säkra därpå. Vad skulle de
hit att göra, då de äro obehövliga? Fienden har ju
lemnat oss. Guvernör Sparre var alldeles viss på, att
svenska hären ej skulle komma. Också skickades
befallning till prästerna att ge befolkningen bud om att
komma hem till sina gårdar. Det är ock hög tid, om
kornet skall bli till någon nytta... Efter ofred följer
alltid dryckenskap, sedeslöshet, dagdrifveri och dylikt
— ofreden släpper lös alla onda makter i
människolif-vet. I krig är ju högsta råhet högsta förtjänst. Skulle
det så bli hungersnöd till, då vore det förfärligt. I
vinter kunna vi ej häller få något från Norge, eftersom
dess folk fått ligga i fält i stället för att sköta sin jord.»
»Stackars deras kvinnor!» suckade Magnil. »Jag
kommer att tänka på en berättelse om de förste inbyggarne i
Laxsjö. Det var två soldater, som drogo dit upp i
skogen och bröto mark och bygde sig hem. Männen blevo
utkommenderade i kriget, och så suto de unga hustrurna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>