Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - XV. Jörgen Urne åter framme
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
140
SAXON: UNDER FREDSBANÉR E T
måste gård och satt efter oss. Det skulle just ha varit
vackert, om vi ej kunnat möta hären vid gränsen.»
»Förlåt mig, nådig herre. Jag skall bättre bibehålla
fattningen en annan gång.»
»Det var ingen förebråelse mot dig, Torjus. Det är
bättre att vara för nitisk än för slö... Nu öka vi
farten igen!»
De kommo utan äventyr fram till
Stalltjärnsstugetrak-ten. De hade gärna velat närma sig gästgivaregården,
men tiderna voro osäkra, oqh det skadade ej att vara
försiktig. Jörgen Urne mindes vad han blivit utsatt för
på Frösön för ej så länge sedan, oclh framför alt gälde
det att vara försiktig just nu. De slogo altså läger uppe i
skogen, bundo hästarna på en saftig grön plan, intogo
aftonmåltid ur sin matsäcksväska och lade sig att sova
med var sin tuva till huvudgärd.
Jörgen Urne hade väll väntat sig både stora
ansträngningar och frånvaron av bekvämligheter, då han åtog sig
sin beskickning. Men han hade dock icke dröimt om
hundradedelen af vad han fått utstå, alra hälst sedan ’den
hemlighetsfulle i Stugun’ kommit i hans väg. Men han
var ung och stark, och belöningen skulle ej utebli!
Tidigt följande morgon voro de uppe och på
häst-ryggen. Själva hästarna syntes medvetna om att något
ovanligt väntade. Det var en ritt utan like.
Vid gränsen slogo de halt. Varje fjälltopp hade
lockat dem — de hade velat upp och se, om ej hären
syntes. Men tiden hade ej medgivit det.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
