- Project Runeberg -  Under fredsbanéret /
106

(1916) [MARC] Author: J. L. Saxon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - XI. En underbar räddning

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

«

106

SAXON: UNDER FREDSBANÉR E T

Jämtlands bönder hällre stode sammanslutna i
statsförbund med sina fränder på andra sidan fjället än de lydde
under svenska kronan, som aldrig givit dem annat än
tunga pålagor. I detta sammanhang talade Torjus illa
om eder, Hemming Nilsson, sägande att man finge vakta
sig för eder. Ni måtte i något samtal med honom
uttryckt eder belåtenhet med vår konung.»

»Det har sin riktighet», svarade Hemming Nilsson.

»Jag fick en gång anledning att säga, att Karl var en
kung just för bönderna — jag tänkte då närmast på
indragningen av vad adeln roffat åt sig.»

»Den ’nådige herren’ och bonden talade ofta om en
fru Karin, som syntes ha mycket att göra med
sammansvärjningen — ja, det föreföll mig som om hon skulle
utgöra något sammanhållningsband för densamma. Men
i detta senare fick jag dock ingen klarhet. Den ’nådige
herren’ gick slutligen ifrån dem. De fortsatte att dricka
och prata. Efter en stund tumlade dock bonden under
bordet och begynte ljudligt snarka. Torjus gick nu och
lade sig i sängen under mig. Det, dröjde icke länge förr
än även han sov.»

Rimpi gjorde ett uppehåll, hämtande andan, och
fortsatte strax-

»Nu var det tid för mig att handla. Jag måste komma
ut, söka rätt på eder, pastor, och berätta vad jag hört.
Men huru komma ut? Skulle jag1 gå vanliga vägar,
befarade jag, att finna en stängd förstugudörr. Altså
beslöt jag att taga vägen genom fönstret. Jag smög mig
ner på golvet, satte en stol till fönstret och lösgjorde
detta. Alt gick förträffligt tils jag skulle taga in fönstret
i kammaren. Det slant då ur min hand och föll i marken

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:02:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/unfreb/0106.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free