Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - IX. Sveket mot barndomsvännen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SVEKET MOT BARNDOMS VÄNNEN
83
Det hade, när alt kom omkring, visat sig, att det
var ytterst få ämbetsbröder, som kyrkoherde Rahm kunde
lita så fullt ut på, att han i brev öppet sade dem, vad
Jörgen Urne ville.
Närmast skulle emellertid denne sträcka sin färd
uppåt norra Jämtland, och han försågs altså med brev till
kyrkoherdarne i Lit och Hammerdal.
Under tiden skulle fru Karin, till Fors och upptaga
resterande tionde samt då tala vid sin släkting Isak
Ingemarsson, hos Vilken hon skulle taga in under vistelsen
i socknen.
Att det varit något kärleksförhållande mellan denne
och fru Karin, visste kyrkoherden ej. Han skulle ej ha
kunnat tro, att denne vågat lyfta sina ögon så högt o-ch
hade altså ingen anledning till svartsjuka tankar. Tvärtom
fann han det alldeles naturligt, att hon ej gick förbi sin
släktings hus.
Den vackra junidag, då fru Karin, skjutsad av en
dräng, anlände till Bispgården, var Isak Ingemarsson icke
hemma. Har hade gått ned till Indalsälven för att fiska.
Det var just i »mellantiden», såsom bönderna kalla
det. Vårbruket var över och säden i jorden. Innan
höskörden begynte, inträdde altså en ledighet. Här i orten
begagnad-: man denna tid till fiske, isynnerhet laxfiske,
vilket räckte ända intill hösten och var mycket givande.
Detta bidrog också till, att Fors sockenbor i bygnadssätt
som klädedräkt och mathållning stodo över de andra
socknarna i pastoratet.
Emfred — den tjänstepiga, som förestod Isak
Ingemarssons hus — tog med djup ödmjukhet emot den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
