- Project Runeberg -  Under fredsbanéret /
16

(1916) [MARC] Author: J. L. Saxon
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kriget utan svärdsslag - I. Främlingen från fjällen

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

16

SAXON: UNDER FREDS B A NÉRE T

nu skall jag fara omkring i lappbyarne och göra
särskilt barnen bekanta med kristendomens grundsanningar.»

»Ett nytt bevis för min värdige frändes förutseende
och nit», sade prosten liksom för sig själv. Det var
första gången han yttrade sig vid bordet. Prostinnan hade
hela tiden skött samtalet. Karl hade flere gånger visat
synbar lust att gripa in. Nu då det blev en liten stunds
uppehåll, passade han på:

»Jag erinrade mig redan i går kväll, att min fästmö
många gånger talat om dig. Du var lekkamrat med
henne?»

»Ja, jag mins henne ända sedan hon gav sig själv
Magnil-namnet. Hon var döpt till Magdalena. Som liten
flicka kunde hon ej uttala det långa namnet, utan kallade
sig själv Magnil, vilket hon sedan fick heta.»

»Nå var hon elak vid dig?»

»Elak! O, nej. Hon var densamma som hon är nu:
stilla, orädd, godhjärtad och finnande sin största glädje
i att lätta sorgerna och lindra lidandet för andra. Jag
minnes, huru jag en gång, sedan jag hört berättas en
sägen om, att människor kunde bli förvandlade till djur,
bad till Gud så innerligt att få bli förvandlad till en hund,
så att jag kunde följa henne jämt och ständigt och tjäna
henne och glädja henne ... Det var ju barnsligt, men det
var i alla fall ett uttryck för min gränslösa tillgivenhet
för henne ... Min enda sorg är, att jag aldrig fått tillfälle
att i handling visa denna tillgivenhet... En ädlare
människa än hon har aldrig trampat jorden, och jag vet bäst
vilken otrolig rikedom ni, pastor, vunnit i henne.»

»Tack, min gosse, för vad du berättat om henne»,
sade Karl varmt.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:02:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/unfreb/0016.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free