Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- UR MINA MEMOARER
- Den demoraliserade paddan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
DEN DEMORALISERADE PADDAN.
Man skall inte skämma bort någon levande
fullvuxen varelse. Var och en måste lära att reda sig själv
och all överflödig hjälp föder endast lojhet och lättja.
Under min förstutrappa bodde en stor padda, som
brukade komma fram i skymningen för att jaga. Min
trappa är av öländsk kalksten och började vittra och
spricka. På sidan under vildvinet var en stor sten borta
och ur det hålet kom paddan på sina bestämda tider.
Jag brukade ta upp henne och sätta henne på mitt
bord för att studera henne. Hon var ett synnerligen
praktfullt exemplar och blev så småningom van vid
mig. Vi kunde sitta länge och stirra på varandra. Hon
hade ett sätt att balja med ögonen, som var
oemotståndligt. Ganska ofta gav jag henne någon mask eller
insekt. Vanligen såg hon likgiltig ut, men då började
ögonen lysa och plötsligt, blixtsnabbt, slängde hon ut
sin långa tunga och förpassade masken med hjälp av
händerna in i det väldiga gapet, under det hon gjorde
passionerade rullningar och vindningar med ögonen.
En kväll efter ett dagsregn skulle jag plocka
daggmask i min trädgård och på en av gångarna såg jag
vid den elektriska lyktans sken min padda. Hon hade
fångat ena ändan av en väldig mask och satt stilla med
hopknipna läppar och väntade att han skulle släppa
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 12:01:52 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ummoa/0160.html
