- Project Runeberg -  Ur mina memoarer och annat /
125

(1946) [MARC] Author: Albert Engström
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - UR MINA MEMOARER - Thanatos

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Rätt som det var började gäddhjärtat slå och pumpa
ut blod. Med klockan framför mig konstaterade jag
att jag ägde ett liv i min hand minst tre kvarts timme.
Men samtidigt låg döden i min hand. Jag var ensam
i köket och en vild längtan flög igenom min själ att
kyssa detta hjärta, att viska något åt det, att säga:
Vi måste träffas!

Men i nästa ögonblick låg gäddhjärtat där på
zinkbordet som en död köttbit och jag gick upp i mitt
rum och tände min pipa — glömde alltsammans.

Sådana äro vi människor.

Men en dag kom jag själv ut för Döden.

Jag hade ofta talat om den för mina vänner och
försökt övertyga dem om mina biologiska synpunkters
riktighet. — Inte kan man vara rädd för en
nödvändighet! Bara dumbommar äro rädda för döden.
Man dör lika lätt och omedvetet som man kommer in
i livet, ty annars skulle naturen vara grym. Naturen
är icke grym. Den är icke heller vänlig, den står över
allt dylikt resonemang. Den är en kraft som följer
lagar, i vilka varken glädje eller sorg eller godhet
eller grymhet eller plus eller minus existera.

Jag blev sjuk och kunde inte äta. Jag var ute i
havsbandet och jagade sjöfågel med vänner, levde
intensivt, skrev vers, sköt, tecknade, men märkte att
något var galet, tokigt, abnormt med mig. Jag kom
tillbaka till Stockholm. Jag var glad och ville träffa
vänner, umgicks med dem. Men jag tyckte att de
voro overkliga, underliga figurer, tyckte att de sågo
på mig kritiskt och undrande.

En dag begrep jag att jag var sjuk. Men jag var
inte rädd. Jag skickade efter en av mina läkarvänner

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 12:01:52 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/ummoa/0125.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free