Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - UR MINA MEMOARER
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
stod min barndomsvän och drack något. Jag blev icke
förvånad. Jag sade bara Hej! och han såg icke heller
överraskad ut när han svarade med samma hälsning.
— Hur visste du att jag var här inne? Jag
beskrev situationen.
— Jo, den där gamla skurken! Den skall du tro
jag klarade fint. Han stal allt det lilla jag hade av
pengar och ville sätta mig i klistret för resten, i en
förbaskat tråkig situation. Men jag stängde in både
gubben och hans satan till käring och letade reda på
mina pengar. Du skulle se hur det ser ut i deras
våning. Allt som hade lås bröt jag upp och hittade
verkligen vartenda dyft. Hade gubben inte varit så
gammal, skulle jag ha slagit sönder några revben på
honom. Men nu är jag trött på London och nu går
jag till sjöss igen — när du har rest förståss! Have
a drink! Jaså — han sa verkligen att jag talar dålig
engelska? Ånej, när man varit tio år på sjön med
bara engelsmän och bott i kolonierna, talar man inte
dålig engelska — åtminstone inte jag. Men jag förstår
att gubben är arg som ett bi. Hade jag vänt mig
till polisen, hade jag stått hjälplös. Nej, man måste
reda sig själv och bäst med de här.
Och han strök med välbehag över sina väldiga
bicipes.
När vi talat någon timme om vår gemensamma
barndom var det tid att väcka Hugo Vallentin och
som dagen var anslagen till orientering, var Hugo
tacksam att få min vän till ciceron, ty han kände
London som sin ficka, sade han. Och jag välsignade
den frihet jag skulle få njuta av en månad utan att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
