Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
Han kände sig förnärmad öfver att någon kunde
antaga det möjligt att han icke vid första ögonkastet
skulle igenkänna kungen.
Dels höll han ju dennes porträtt i handen,
dels måste det efter hans föreställning i kungens
hela personlighet ligga något storartadt, något maje-
stätiskt, som skilde honom från alla andra menniskor.
Han lydde dock liksom de andra uppmaningen,
vände sig om, och tog upp en blank specie, som han i
sitt arbetes svett förtjent och medtagit från Småkö-
ping, för att rumla upp i Stockholm.
Kungen gick några steg baklänges, afkastade
sommarkappan, slängde hatten in mellan några bu-
skar, påsatte högmössan och ropade derefter till sina
vänner:
— Vänden eder nu åter om, så fån I se kungen!
Kungen! — utropade alla med en mun och
vände sig så hastigt om som välexercerade gardister.
Janne Hammarstedt, som icke alldeles bort-
glömt exercisen från den tid, då han var bevärings-
karl, gjorde ett verkligt militäriskt högerom med
thy åtföljande ställningssteg och stampade i marken
så nårdt som om han ville trampa tvärsigenom den
hårda grusgången.
— Hurr . . .! — utropade han, men han liksom
-den hederliga mästarn hann icke längre, utan stodo
båda med gapande munnar, ur stånd att få fram ett
ljud mera.
De goda smederna sågo onekligen i detta ögon-
blick något dumma ut. Men de hade också skäl till
att vara förbluffade.
ly framför dem stod ju i den lysande husar-
uniformen, livilken så väl passade till det vackra,
manliga ansigtet och den resliga gestalten, deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
