Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
till den torra relingen. Den gamle Adinosof hade
snart öfvervunnit sin första bestörtning, och behöll
befälet, så att han anvisade hvar och en den plats,
han borde bibehålla.
«Varen icke så öfverdrifvet förskräckta, mitt
herrskap!« talade han. «Ni har ju icke en gång
lyckats att bli våta; men allvarsamt: olyckan är icke
så stor, som den ser ut till. Jag kan finna, att
fartyget är alldeles obräckt och oskadadt, fastän det
lutar. Här går ingen svår sjö, och om vi få en slup
från fregatten som bjelper oss af grund, så äro vi
om en half timme åter välbehäållne i flott vatten. Jag
kan bedyra för damerna, att vårt lif icke alls är i
fara, ehuru vi måste ha tålamod i vår obeqväma
ställning en stund.«
Den gamle sjöofficeraren hade rätt. För den,
som förstod sjöväsendet, var faran i sjelfva verket
icke serdeles betydande. Visserligen sutto de
skeppsbrutne på den ena sidan af det liggande fartyget;
men vinden var icke väldsam, och man hade snar
bjelp att vänta. Man såg nemligen fregatten, som
bemärkt jaktens missöde, vända ditåt, och göra sina
slupar klara.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
