Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Mull är gull
- Kalken är kocken
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Minst tolv tum djupt bör man komma. Idealet Br
djupgrävning på 24 tum. Med bearbetning i rätt tid höst och vår kunna
vi då trotsa torkan på våra jordar med fastare grund.
Låt oss därför komma överens om en djupkultur, som ökar
myllan. Låt oss använda mycket torvströ för att öka myllan.
Låt oss producera mycket naturlig gödsel för att öka myllan. Låt
oss göra allt för att öka myllan. Mull är gulll
Kalken är kocken.
Något av det främsta vi böra tänka på är jordens behov av
kalk. Kalken spelar en ofantligt stor roll. Växterna behöva den
direkt, men framför allt: den upplöser och bearbetar övriga
näringsämnen som finnas i jorden. Kalken är kocken, som bereder
näringen åt växterna. Den bringar liv i jorden, liksom jästen, när
den tillsättes degen. Den sönderdelar skadliga syror och bortdriver
en del ogräs.
Utan grundlig kalkning kunna en del jordar icke lämna riklig
skörd. A andra sidan kan jord fullständigt omdanas av kalkning.
På en styv lera behöves kalken i främsta rummet i stora mängder.
Likaså på dyjordarna, där den upplöser den näring, som där är
till finnandes. Sandjorden, som är mera porös och öppen tör lu£
ten, behöver icke kalk i så stora mängder.
Olika växter ha olika behov av kalk. De växter, som fordra
mest kalk, äro baljväxterna och rotfrukterna. Klövern till exempel
är en utpräglad kalk växt; därför är det lämpligt att tillföra kalk
på trädan före klöverskörden. Rotfrukterna äro kaliätare, men
kunna ofta ej tillgodogöra sig i jorden befintligt kali i brist på
kalk, och särskilt behöva kålrötterna mycket kalk.
Av våra sädesväxter är det mest kornet, som är i behov av
kalk. Detta behov är så utpräglat att det i allmänhet ej lönar
sig att odla korn på kalkfattiga jordar. I det småländska
höglandet till exempel har kornodlingen icke kommit sig i gång förrän
på senare tiden, då man med järnväg kunnat ditföra kalk.
Kalkrika trakter äro sedan gammalt kornodlande. Vi kunna rent av
utröna jordens behov av kalk genom att odla korn och havre
tillsammans. Tar kornet överhand, så finnes kalk, tar havren
överhand, så är marken kalkfattig.
På ängsmark verkar kalkningen, då fosforsyra och kali även
tillföras, att vi få fram växter, som icke finnas där förut, såsom
gökmat och vialer. A andra sidan kunna vi på förekomsten av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Fri Feb 2 21:33:09 2024
(aronsson)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/ugglehult/0056.html
