Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - B. Det mera directa skolminnet - 3. Knapeska Barnhusläroinrättningen i Gustafsberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Knape. 335
derefter sin början. Til yttermera visso utbyttes namnet
Baggetofta til Gustafsberg efter Gustaf III. Skolans
styrelse bibehöll stiftaren sjelf intil sin död, derefter
öfvergick den til stadens tjugufyra äldste, de der välja en
directör hvart tredje år. Bland läroämnen fästade han
en särdeles vigt vid musik.
Egendomlig, som stiftaren sjelf, äro äfven vilkoren
för läraretilsättningen. Läraren, blott en tilsvidare, skulle
vara prest och ogift samt tjena för ringa lön i ett hopp
om snar presterlig befordran, hvilket gafs genom kungligt
privilegium, at han efter sex, högst sju, års tjenst, skulle
prompte erhålla ett rum til hvad pastorat han sökte,
förutsatt at han tagit tillbörlig examen. Den förste fick
”befordran” innan sagda tid var utlupen; den tredje fick
vänta tio år, och de öfrige ännu längre, tils den något
orimliga lagen uphäfdes 1860. Om ändring i reglementet
för denna inrättning hade fråga blifvit väckt af
lagmannen f. d. borgmästaren Westerdahl. J. Engelke, som
fyra gånger blifvit vald til föreståndare, ytrade i sitt
Tal, när han 1836 afsade sig denna förtroendebefattning:
”Knapes sköna minnesstod har under min förvaltning
varit utsatt för de mäst häftiga anfall af personer, som
ej haft med det at skaffa, anfall, hvilka, om de lyckats,
skulle rubbat grundvalen för denna härliga bygnad; men
vi äro nu stolta i medvetandet af konungens erkännande”.
Vid examen året derpå sades: ”nu, som förr, har det visat
sig, hur Kongl. Maj:ts nådiga sanction å Inrättningens
reglemente, som för några år sedan hotades med total
omstöpning, rättfärdigats”; och i B. L. T. läses en serie
af artiklar med öfverskriften ”Gustafsberg förr och nu”.
Med nämnda ”anfall” torde kunna jämföras de försök,
som gjorts, at reducera Hvitfeldska donationen så i
penningar, at, om den planen lyckats, det skulle ”rubbat
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
