- Project Runeberg -  Uddevalla kyrko- och skolminne /
233

(1888) [MARC] Author: Carl Wilhelm Skarstedt
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Det mera directa herdaminnet - c. Tilfälligt anställda

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Lindstedt. 233

straten få välja hvilken af dem de funno bäst. Knapt
var detta kändt, förrän Josias Zachrisson i Bro, ”som
känner hans fromma sinnelag” m. m. önskar få honom,
Lindstedt, til sitt ämbetsbiträde. Några år senare, 1749,
är han adjunct i Thorsby, och derefter i Onsala. Det
var säkerligen til det senare stället (der han var gift)
från det förra han var stadd på vandring, då honom
hände ett äfventyr, som tillika vitnar om den ännu starka
vantron hos en ouplyst allmoge. Då nämligen han gick
obanade stigar (genstigar) öfver Mölndalsbergen och en
dag befann sig mellan dessa och Lagklarebäck, vardt
han anfallen genom ett slags ”skallgång”, som det
verkligen nämndes, gripen och förd til fogden i tusendens
åsyn; somlige fruktade i honom en spion, andra en
spökgestalt, o. s. v. Ändtligen blef saken uplyst, och
Lindstedt stämde dem föGr slikt öfverfall til Thinget i Kärra.
De upgåfvo sig der fruktat ”något spöke eller bergstroll
i presteliknelse”, i det han smugit sig fram, sade de,
och skenbarligen velat dölja sig undan menniskors åsyn.
Bönderna frikändes såsom de der lydt fogden; men hvad
dom denne fick, känne vi ej. Berättelsen derom, inlemnad
af consistorii Ombud, G. M. Borgstedt, finnes bland
consistorii acter. År 1757 blir han comminister i Mjöbäck,
och der fick han förblifva, oaktadt han tog
pastoralexamen 1766. Annu in i höga ålderdomen gick han
mellan kyrkorna, och det är icke närmaste väg. Såsom
bevis på hans ovanliga minne anföres, at han kunde sin
Bibel utantil och måste vid ett tilfälle, då prester voro
samt med biskopen församlade (förmodligen 1784, då der
var visitation och Lindstedt messade), underkasta sig ett
förhör, deri han bestod profvet så väl, at alla förundrade
sig öfver hans bibelkunskap. Af allt vil synas, at han
kunde sin Bibel mer än blott ”utantil”, och at han väl

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Apr 9 23:06:28 2024 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/uddevks/0265.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free