Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - A. Det mera directa herdaminnet - a. Sogneprester eller pastorer, kyrkoherdar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
120 Pastores.
om en theologie studiosus A. Tillroth (från Oroust, student
i Lund 1735; men synes ej blifvit prest), som predikat här
enligt vederbörlig tillåtelse. En fiskal anklagar honom
för det han låtit collega Sundbeck, ehuru ej prest, och
andra studiosi predika; men fiskalen bör näpsas för sitt
djerfva skrifsätt, enligt Consistorii mening. Sjelf klagar
Wahlborg öfver sin adjunkt Sevelius, at han sällan eller
aldrig är hemma, ”om i hemliga sammankomster”, säger
han, ironiskt, sig ej veta. Derom mera längre fram.
Sin forskningslust bibehöll han, och at han hade en
”berömlig erudition”, visade han på mer än ett sätt.
Så redan genom sin anteckningsflit, större än
företrädarens, i det som rörde historiska minnen. Likasom
E. Benzelius varit bland de få Göteborgsbiskopar, som
haft historiskt sinne *) och sträckt sin omsorg til upteck-
*) Detsamma hade G. Wallin, d. y. likasom deras samtida
Erik Pontoppidan (biskop i Bergen från 1747). Dermed ha vi
nämnt den, som i hög lärdom, parad med presterligt allvar, bland
alla biskopar i Norden sannolikt för alla tider intager det första
rummet. Äfven Bohus län lär varit ej så litet delaktigt i hans
verksamhet, och vi kunna såsom ett bevis derpå anföra hvad en
mycket stark tradition förmäler om ett tilfälle, då han på en
genomresa stannade vid Qvistrums gästgifvaregård, när presterna der
voro samt med sin biskop församlade i någon stiftsangelägenhet.
Det väckte Pontoppidans uppmärksamhet, at de voro väl mycket
högljudda, och han nalkades rummet, anhållande at få tala med
biskopen. Denne kom ut (det upgifves varit Lamberg, i så fall först
omkring 1762) och lät strax förstå, det hans namn var kändt i den
lärda verlden. Då P. på frågan, hvem han vore, gaf til svar:
”mitt namn är icke så bekiendt i den lärda verlden, men är desto
längre, jag heter Ericus Pontoppidanus”, nedstämde den förre strax
tonen och böjde sig ödmjukast för den fräjdade främlingen, som
derpå utbad sig få samtala med hans presterskap. Så skedde, och
P. talade dervid så allvarligt gripande ord, at ett par af presterna
deraf togo ett djupt och för hela lifvet afgörande intryck, okändt
numera hvilka. Om någondera varit från Uddevalla, vete vi ej;
men hvad vi vete är, at hans böcker, såsom katechesen och Tros-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
