Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första Läsningen. Landet - 28. Paikkari torp - 29. Finska ödemarker
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
modell för hundrade insjölandskap i Finland. Den låga
stugan har tre små fönster, en stor spis, ett par sängar, ett
fordom målat väggskåp, ett gammalt väggur, ett bord, en
bänk, ett par stolar, alla mörknade av ålder. I början av
förra århundradet beboddes torpet av en fattig
sockenskräddare och hans familj, och därav är det som Paikkari
torp har fått sin märkvärdighet.
Ty i denna låga koja föddes en man, vars namn aldrig
skall glömmas, så länge ett finskt folk bebor detta land.
Det var här den finska folksångens räddare, den finska
forntidens återuppväckare, fosterlandsvännen,
folkvännen Elias Lönnrot första gången såg dagens ljus. Om
honom är mera att säga längre fram i denna bok. Men
den koja, där han föddes, den omgivning, i vilken han
uppvuxit, och det land, som han från barndomen lärt sig så
högt älska, ha vi framför våra blickar i detta fattiga torp.
Nejden är enslig, och från denna lilla by, i vars närhet
doktor Lönnrot byggde sig ett hem för gamla dagar, är det
långt till människors boningar. Från det närliggande höga
berget synas här och där en åker, ett gärde, en fiskares båt
eller en betande ko. Men runtomkring är en vid,
oöverskådlig sträcka av djupa skogar och blå sjöar. Här är
ödemarkernas stora lugn; hit tränger sällan ett larm från
livets strider. Naturen står här i hela sin flärdlösa enkelhet,
djupt allvarlig, stilla begrundande. Skogen doftar, sjöarna
glimma, och dold mellan björkens lummiga grenar
sjunger en enslig fågel om Finlands skönhet.
29. Finska ödemarker.
(Tavastland.)
Saarijärvi socken är full av naturskönhet och har
detta företräde gemensamt med de flesta orter i det inre av
landet. Ingenting kan mäktigare röra vandrarens sinne
än djupet av de omätliga öde skogarna. Man vandrar i
dem som på bottnen av ett hav, i en oavbruten, enformig
stillhet, och hör blott högt över sitt huvud vinden i gra-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
