- Project Runeberg -  Typografinen Muistolehti/Typografiskt Minnesblad 1642-1892 /
3

(1892) Tema: Printing and typography
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ordet af Z. T. - Julkisuus af J. H. E.

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

tredje och så i fortsättning. En gång uttaladt, skall
du icke mer försvinna från jorden. Men denna
odödlighet är falskare än marmoms odödlighet, ty
marmorn förblifver hvad han är, men du, det lefvande
ordet, dör bort och lemnar plats för ditt spöke.
Det är ej mera du, det är den döda metallen, som
talar. Förstår du, att du nu upphört att vara
tankens kropp? I det talade, skrifna och tryckta ordet
lefver en tanke qvar, emedan det talade ej kan
förstås och det skrifna eller tryckta ej läsas utan
tankens förmedling. Men luftvågen, som smyger sig
öfver stanniolskifvans linier, qvarhåller ingen tanke
mer. Ord, du är dödt, du kan icke tala mer, utan
att fjettras i elementernas kedjor!

Ordet flydde förfäradt från fonografen och sökte
sin räddning i anarkisternes vildaste brandtal, i de
älskandes ömmaste bref, i böckers och tidningars
skriande mångfald. Ingen tillflykt! Förtvifladt
omfamnade ordet nystafvarnes knän och besvor dem
att åter låta det blifva tankens kropp. Hvad
angår oss tanken? svarade nystafvarne. Vi äro ordets
skomakare; fråga oss om dess stöflar!

Olyckliga ord, själlösa kropp, det fann ingen
fristad; öfverallt förföljdes det af fonografens spöke!
Visste det någonsin, der dess ljud förnams, om ej
den fruktansvärda maskinen, dold bakom ett
förhänge, stod på lur att fjettra det i elementernas
kedjor? Hvarför ville det vara allt? Hvarför ville
det bli odödligt?

                                                 Z. T.

Julkisuus.

——


Se aik’ on mennyt menojaan,
Jolloinka munkki yksin luki,
Ja oudon kielen kauhtanaan
Hän kaiken viisautensa puki.
Maat silloin paavi pannasi
Ja pappi sielut kahlitsi
Siteillä hirmuisilla.
Nuo kahleet katkoi aika uus
Ja julkisuus.

Sen hengen aik’ on sammua,
Jok’ arkaeli julkisuutta
Kuin konna siivo-seuroja.
Ja ken nyt kätkee viisautta
Ja tietoa kuin saituri,
Hän rakkaudetta kuihtuvi
Kuin kellarissa kukka.
Valohon pyrkii aika uus
Ja julkisuus.

Niin ennen valhe petosta
Opasti, kutoi juorujansa
Kuin lukki viekas verkkoja
Ja niihin juoksi tuhma kansa.
Nyt ajan sana julkinen
Kuin päivä paistaa kansoillen,
Tuop’ oikeudet ilmi.
Niin kansat ohjaa aika uus
Ja julkisuus.

Niin monta kertaa polkenut
On julkisuutta väkivalta,
Mut oikeus on tempaissut
Taas sanan irti painon alta.
Se sana, lentoon päästyään,
Taas levittääpi siipiään
Ja tuomii painajaiset.
Vapaaksi pyrkii aika uus
Ja julkisuus.


<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:32:37 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/typografi/0005.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free