Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2Ô4
torsten fogel qvist
humor betraktar Stagnelius sig själv, sina anspråk
och sin omgivning. Till och med hans stil blir mer
realistisk. Jämnmått, resignation samt en ömsom
human, ömsom cynisk relativitetskänsla visa sig i
vardande. Det liv som fördes under dessa sena
Kalmardagar lämnade i konventionellt avseende säkert
mycket övrigt att önska. De rykten och anekdoter
Emil Key hörde i sin barndom och som han
förtäljer i sina minnen angående biskopsgården i
Kalmar och sonen i huset vittna därom, liksom ock de
tillfällighetsdikter som hittats från denna period.
Men under den burleska ytan av detta nya
sällskapsliv försiggår en inre process, och det är
för den, som Böök vill se ett uttryck såväl i
Stagnelius’ klassiskt sköna sorgespel
Bacchan-terna som i hans muntra sagospel Thorsten fiskare,
vilka båda, vart på sitt vis peka fram mot nya
möjligheter, som tiden dock ej hann infria. I
det senare gycklar Stagnelius med mannen som
gapar efter mycket och väver in sig »lyslevende
vaagen» i illusionernas och lyckodrömmarnas
förvirrade trollväv, försummande hem och jordisk
plikt. En realistisk våg väller här fram i
Stagnelius’ poesi. Han har förflyttat sig från Saron
till Öland. Och i Bacchanterna har skalden givit
ett upphöjt uttryck åt den lugna, gudomligt ljusa
inspiration, som övervinner ytterligheter och
fanatism, den vemodigt visa resignation, som innerst
inne är vördnad för gudarnas vilja och skickeisens
lagar, och den dödsberedskap, som alltifrån So-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
