Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bedjaren på Akropolis.
Ett hundraårsminne.
Den galliska kulturen firar i dessa dagar ett av
sina yppersta minnen, Renanminnet. Ernest Renan
börjar sin andliga pilgrimsfärd som prästelev i det
lilla seminariet i födelsestaden Tréguier i Bretagne,
följd av en mors brinnande förhoppningar och
förböner, och han når på sin vandring toppen av
Akro-poliskullen i Athen, där han, en tvivlare på snart
sagt allt, tillbeder icke gudar, som äro förgängliga,
utan det gudomliga, som består: skönhet och
förnuft, de idéskapande makterna i tillfälliga
formers och formlers värld. Det är knappast en
tillfällighet att det intellektuella tvivlets
överstepräst växer upp i Frankrikes frommaste och mest
hierarkiska landsända. Den fria tanken kan aldrig
undvara religion, om den vill djupt i djupet och
högt i höjden och inte nöjer sig med att
genomströva nyttans betesmarker eller bedriva lantmäteri
i den värld, som för ögonen är. Religionen står i
ett dubbelt förhållande till denna fria tanke. Den
när den genom sina behov och eggar den genom
sitt motstånd. Det första är ett
utvecklingsförhållande. Det religiösa försoningsbehovet föder det
intellektuella förklaringsbehovet och ju djupare det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
