Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. XV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
298
att förhålla sig i afseende på detta ljus? Detta formlösa
aggregat af oändligt små partiklar, utan något tecken till
regelbunden sammansättning, ådagalägger ljusets tvåsidighet på det mest
slående sätt; det är alldeles urstånd att reflektera uppåt eller
nedåt, men återkastar ljuset fullkomligt obehindradt åt sidorna,
d. v. s. i vågrät rigtning. Jag vrider nu prismat så, att det
infallande ljusets vibrationsplan blir vågrätt; molnet kastar då
strålarne uppåt och nedåt, men kan ej reflektera en enda i
vågrät rigtning.
Antagom, att vår planets atmosfer vore omgifven af ett
alldeles ogenomskinligt skal, men med en öppning åt solen till,
hvarigenom en dess stråle kunde intränga. Omgifven på alla
sidor af icke direkt belyst luft, skulle denna stråle befinna sig
i just samma förhållande som den elektriska i ett mörkt rum,
fyldt med vårt, i sin första daning ännu stadda, aktiniska moln;
solstrålens bana skulle blifva blå, och den skulle utströ åt alla
sidor polariseradt ljus af samma art som det vi nyss betraktat.
Och om ett Nicols prisma vore anbragt just i den der
öppningen, hvarigenom strålen fick inträda i atmosferen, skulle dess
ljus vid sjelfva inträdet blifva polariseradt ; af de partiklar, som
frambringa himmels-azuren, skulle det återkastas i blott två
rigtningar — alldeles så, som af vårt artificiela moln. Med en
dylik ensam stråle, som ginge fram genom den mörka
atrnosferen, skulle vi med ett ord kunna åstadkomma samma optiska
effekter, som nyss inom profcylindern. Vid frambringandet af
dylika moln skapa vi, så att säga, små stycken af himmel i
våra laboratorier och kunna följaktligen der i smått eftergöra
alla hithörande företeelser, som det fria fästet erbjuder.
Kortare måste jag fatta mig beträffande de märkvärdiga
ljus-effekter, som vårt aktiniska moln företer, när dess partiklar
tillväxa i storlek, så att dess beskaffenhet närmar sig till
likhet med de naturliga skyarnes. Det system af färgringar, hvilka
den på ofvanbeskrifne sätt. slipade selenit-skifvan företer, är ett
ytterst känsligt medel för upptäckandet af polariseradt ljus.
Se vi genom densamma vinkelrätt mot den af blått moln fyllda
cylindern, framträda ringarnes färger aldra tydligast, under det
de synas svagare, då molnet betraktas i sned rigtning. Men
låtom oss allt fortfarande se genom prismat och selenit-skifvan
vinkelrätt mot molnet; dettas partiklar tillväxa i storlek, skyn
blir allt gröfre och hvitare, skifvans färgringar allt svagare;
slutligen upphör molnet att utsända polariseradt ljus i den
vinkelräta rigtningen, och ringarne försvinna helt och hållet. Men
om nu molnet betraktas snedt, framträda åter färgerna ganska
tydligt, om också ej med samma klarhet som i början; ehuru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
