Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. XIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•235
såsom man ser af kurvans stigning. Vid D slutar det synliga
spektrum, men det osynliga sträcker sig derifrån till A, hvarest
det upphör. Enligt Herschels bestämningar angifver alltså den
hvita arean BDE hela värmebeloppet af solens synliga
utstrålning, den mörka ABB beloppet af dess osynliga.
Med den vida fullkomligare apparat, som sedermera
uppfanns af Melloni (bild 71 sid. 148), bestämde Müller i Freiburg
samma värmefördelning, och hans resultat äro grafiskt
framställda efter samma princip i bild 99, hvarest arean DCE
föreställer den synliga,
och AB CD den
osynliga utstrålningen.
Innan jag
öfvergår till en
framställning af mina
egna iakttagelser i
samma väg, vill jag
förutskicka några
anmärkningar. Som
bekant äro redan vid
vanlig temperatur
hvarje fast kropps molekuler stadda i rörelse, men dess utsända
strålar äro af för liten brytbarhet, eller m. a. o. dess vågor för
långa att åstadkomma förnimmelsen af ljus. Om kroppens
temperatur gradvis ökas, införas alltjemt vågrörelser af kortare period
i dess strålning; vid en viss värmegrad börjar den utsända ljus,
som, enligt hvad Dräper visat, till en början är rödt, och
sedermera innehåller successivt de mera brytbara färgerna.
Men jemte det att sålunda nya slags vågrörelser införas,
ökas äfven de förras intensitet. En dallring af en viss
period, som förefanns hos kroppens molekuler, under det den
befann sig vid låg temperatur, fortfar ännu, då den är
hvitglö-dande, men dess amplitud är då utomordentligt förökad. Och
derför kunna äfven i sjelfva verket värmestrålar från en mörk
kropp aldrig täfla i styrka med mörka värmestrålar af alldeles
samma brytbarhetsgrad från en glödande.
Ett numeriskt exempel må anföras som bevis härpå. En
platinaspiral insattes i en ogenomskinlig lanterna och
upphettades medelst en derigenom ledd elektrisk ström, hvars styrka
ökades gradvis; spiralens strålar framsläpptes genom en smal
springa, samt brötos och sönderdelades medelst linser och
prismer af bergsalt. I det sålunda erhållna spektrums ultra-röda
del placerades en linieformig termo-elektrisk stapel; den
flyttades under hela undersökningen ej en hårsmån från sin plats och
Bild 99.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
