Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
•231
hela beviset falskt. Man kan mycket väl tänka sig en atmosfer,
som verkar liksom en "fälla" för solstrålarne, som tillåter
ether-vågorna att framtränga till planeten, men hindrar dem att åter
bortgå derifrån. Ett luftlager af endast två tums tjocklek,
mättadt med svafvel-ether-ånga, skulle erbjuda föga hinder för
solstrålarnes inträngande, men absorbera fullt 35 procent af
strålningen från planeten; det skulle ej behöfva vara särdeles
tjockt, för att åstadkomma dubbelt så stor verkan. Under ett
dylikt skyddande hölje skulle tvifvelsutan en ganska dräglig
temperatur kunna underhållas på den aflägsna himlakroppens yta.
Miller var den förste, som slöt, att vätgaslågans strålar
måste nästan uteslutande vara af det ultra-röda slaget, på
grund deraf att de ej förmå framtränga genom glas, och denna
slutsats har af mig blifvit på direkt väg bekräftad sålunda.
Inom en lanterna af metallbleck ställdes en gasbrännare,
hvars låga kunde, medelst en särskild anordning, matas
omvexlande med lysgas eller med ren vätgas, alltefter behag. Dess
strålar framsläpptes genom en smal springa och brötos derefter
genom en lins och ett prisma likasom i bild 70, (sid. 147),
ehuru med den skilnad att båda nu voro af bergsalt i stället
för af glas. Det sålunda erhållna spektrums värmegrad
undersöktes derefter medelst en sådan linieformad termo-elektrisk
stapel, som bild 71 (sid. 148) visar.
Till en början användes den lysande lågan; medelst stapeln
uppsöktes den punkt af dess spektrum, der värmet uppnådde
sitt maximum; denna punkt låg ett stycke utom den röda ändan,
och galvanometer nålens motsvarande utslag var 30°.
Derefter ersattes lysgas- med vätgas-lågan; det synliga
spektrum försvann dervid så godt som helt och hållet, och
utslaget nedgick till 12°. Flyttades stapeln en hårsmån åt ena
eller andra sidan, minskades utslaget ytterligare, hvaraf
framgick, att värmets maximi-punkt äfven i detta fall befann sig på
samma ställe.
Jag flyttade då stapeln ett litet stycke framåt, ända tills
utslaget utgjorde blott 4°, och antände derefter åter lysgasen
för att utröna färgen på de strålar, hvilka tillhörde denna trakt
af spektrum. De befunnos vara röda. Då stapeln derefter
flyttades fram genom de trakter, som motsvarade de öfriga
färgerna äfvensom de ultra-violetta strålarne, frambragte
vätgaslå-gan intet mätbart utslag; dess värmestrålning är alltså nästan
uteslutande af det ultra-röda slaget.
Men om en blandning af vätgas och syrgas får framströmma
genom en fin öppning, antändes och träffar ett stycke krita, så
försättes detta i häftig glödning och utsänder ett så starkt ljus,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
