- Project Runeberg -  Värmet betraktadt såsom rörelse /
152

(1879) [MARC] Author: John Tyndall Translator: Carl Fabian Emanuel Björling
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. VIII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

152

Låtom oss nu experimentel undersöka likheten mellan ljus
och strålande värme i afseende på reflexionen. I märkten, att
då jag nyss höll den termo-elektriska stapeln mot min kind,
värden försedd med en öppen tratt af metallbleck, som ej hade
användts i våra förra försök. Denna tratts insida är försilfrad,
och dess ändamål är att förstärka verkan af svaga strålar genom
att samla dem tillhopa på stapelns yta. Detta sker medelst
reflexion; många strålar, som skulle hafva gått alldeles förbi
stapeln, om denna trattformiga reflektor ej funnits, träffa nu
dess försilfrade yta och återkastas derifrån mot instrumentet.
Verkan häraf kan lätt uppvisas. Jag ställer stapeln utan
reflektor på ena bordsändan och fyra till fem fot derifrån en varm,
men ej glödande koppar kula; man märker då knappast någon
rörelse hos galvanometernålen. Utan att förändra någonting,
sätter jag reflektorn på stapeln — och nålen går genast upp

till 90°.

Lagen för denna reflexion är alldeles densamma som för
ljusets. Vi skola sysselsätta oss dermed några ögonblick. Sen
clenna skenbart fasta, cylindriska ljusstråle, som utgår vågrätt
från den elektriska lampan och tecknar sin väg så tydligt på
dammet i det mörka rummet! Låta vi den falla på en plan
spegel, återkastas den och träffar nu taket. Den vågräta
strålen är här den anfallande, den lodräta är den reflekterade, och
lagen för ljuset är, som I torden veta, att anfallsvinkeln är lika
med reflexionsvinkeln. För tillfället äro de båda strålarne
vinkelräta mot hvarandra, och vi kunna då vara vissa, att hvardera
bildar en vinkel af 15° med normalen till spegelytan, d. v. s.
en deremot vinkelrät linie.

Jag ställer nu
den elektriska
lampan E (bild 72) vid
detta hörn af
bordet och bakom
detsamma spegeln L;
på bordsytan är
uppritad en stor
cirkelbåge ah. Vid
spegeln är den långa
stafven mn fästad,
hvilken tjenar på en
gang som normal till densamma och som handtag för att vrida
den. De rätt framför sittande kunna se, att stafven och dess
bild i spegeln ligga i fullkomligt rät linie — ett bevis på, att
den torre ar riktigt vinkelrät mot spegelytan. Till höger och

Bild 72.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:32:07 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tyndall/0166.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free