Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
146
Enligt denna åsigt, som numera är allmänt antagen, består
ljuset i en dallrande rörelse hos den lysande kroppens
molekuler. Men huru öfverföres denna rörelse till våra synorgan?
Ljudet har luften till sitt medium, och en noggrann
undersökning af de optiska företeelserna, grundad på de finaste och
mest afgörande experiment, har ledt forskarne till den slutsats,
att rymden är uppfylld af ett, nästan oändligt elastiskt ämne,
genom hvilket ljusvågorna framgå. Häröfver måste vi söka
bilda oss fullkomligt klara begrepp. Förståndet känner ingen
skilnad mellan stort och litet; det kan lika så lätt tänka sig en
dallrande atom, som en svängande kanonkula; det har ej
svårare att fatta denna s. k. ether, hvilken utfyller hela
verldsrymden, än att tänka sig denna rymd fylld med gelatin. I
måsten således föreställa Er de lysande kropparnes atomer såsom
dallrande, och dessa dallringar meddelade åt verldsethern, i
hvilken de försiggå, samt fortplantade derigenom i form af vågor;
dessa vågor inträda genom pupillen, gå igenom ögongloben och
stöta mot näthinnan. Hela detta förlopp är lika så reelt och
mekaniskt, som hafsvågornas slag mot stranden. Ether-rörelsen
meddelas åt näthinnan, öfverföres derifrån medelst synnerven till
hjernan och uppenbarar sig der för medvetandet såsom ljus.
På skärmen der framför Er kastas just nu en bild af de
glödande kolspetsarne, som frambringa det elektriska ljuset;
spetsarne föras först tillhopa och skiljas derefter. I sen först
beröringspunkten lysa; derefter sträcker sig glöden nedåt utefter
kolet till ett visst afstånd. Detta är, som I veten, en
fortplantning af rörelsen medelst ledning. Nu afbrytes strömmen; ännu
en kort tid fortfara spetsarne att glöda, derpå slocknar deras
ljus. Men har väl deras utstrålning derför alldeles upphört?
Nej, ännu fortfar till en tid en sådan, som visserligen icke
förmår att märkbart inverka på synnerven, men väl på andra
nerver i menniskokroppen. För forskaren, som betraktar dessa
företeelser utan hänsyn till den omedelbara subjektiva
förnimmelsen, äro dessa mörka strålar ett fenomen af alldeles samma
art som de, hvilka åstadkomma intrycket af ljus. I måsten
alltså föreställa Er den upphettade kroppens atomer såsom stadda
i rörelse; I måsten föreställa Er denna rörelse meddelad åt den
omgifvande ethern och fortplantad genom densamma med en
hastighet, som vi hafva all anledning att anse lika. stor som
ljusets. Då Ni en kall dag vänder Er mot eldbrasan och
utsätter Edra frusna händer för dess behagliga inflytelse, beror
det värme, Ni erfar, på dessa ethervågors slag mot Er hud;
de sätta Edra nerver i rörelse, och förnimmelsen af denna är
just, hvad vi i dagligt tal kalla värme. Vår uppgift under alla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
