Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. VIII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
144
och dess rörelse, öfverförd genom hörselnerven till hjernan,
uppväcker hos oss förnimmelsen af ljud.
Ett ännu mera slående exempel i samma väg är dock det
följande. Jag låter en ström af lysgas utgå ur en liten
öppning, antänder den och erhåller sålunda en smal låga af
ungefär en halftums höjd; omkring denna sätter jag ett 10 tum
långt glasrör AB (bild 69). Och nu vill jag tilltala denna låga.
Lyckas jag träffa
hennes riktiga ton,
svarar hon mig straxt
genom att angifva
densamma och
fortfar att sjunga i den,
så länge gasen
brinner. Röret räcker nu
knappast ett par tum
ned öfver lågan;
räckte det längre, skulle
hon börja sjunga af
sig sjelf, såsom fallet
är i den s. k.
vätgas-harmonikan. Nu gör
jag ett försök; lågan
svarar ej, emedan det
ej |. var hennes rätta
ton. Men tar jag den
litet högre, så lyckas
det; lågan sträcker
ut sig och sjunger
kraftigt. Man kan
stå på 20—30 fots
afstånd från henne
och lyckas ändå lika
bra; genom öfning
kan man tillochmed
läraE sig att tysta
henne.
Men hvartill tjena nu alla dessa försök med ljudet? Helt
enkelt till att gifva Er ett tydligt begrepp om hvad som sker
i fråga om värmet; till att föra Er från det materiela och
påtagliga till det okroppsliga, från den sinliga varseblifningens
område till teoriens.
Då forskarne väl kommit underfund med det sätt, hvarpå
ljudet frambragtes och fortplantades, var det helt naturligt, att
Bild 69.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
