Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kap. I - Bihang: Om galvanometerns konstruktion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förrän den linie, sora delar vinkeln mellan axlarne midt itu, blir
vinkelrät mot meridianen.
Detta är det afgörande profvet på nålarnes lika styrka; men för
att komma derhän har man vanligen att genomgå flere grader af
snedvinklighet mot meridianen. I dessa fall uppväges den ena nålens
öfverlägsenhet i afseende på styrka af den fördel, som den andra eger
i afseende på häfstångs-arm. Genom en lycklig slump kommer man
stundom medelst en enda beröring med magneten till målet; men ofta
måste flere timmar dertill uppoffras. Denna fullkomliga likhet i styrka
erfordras naturligtvis blott vid mycket noggranna undersökningar,
men är då också alldeles nödvändig.
Men en annan svårighet väntar ofta forskaren, sedan den nu
beskrifna väl är öfvervunnen. Det sålunda erhållna nålsystemet är
känsligt för det ringaste magnetiska inflytande, och den öfverspunna
koppartråden, som är uppvindad på galvanometerrullen, innehåller
vanligen ett spår af jern, tillräckligt att vrida systemet ur dess rigtiga
ställning. Jag har haft rullar, för hvilka ifrågavarande afvikning
uppgick till trettio grader; och i de instrument, som Du Bois Reymond
använde vid sina undersökningar öfver den animala elektriciteten, var
det af rullen förorsakade utslaget stundom ännu större. Redan Melloni
varsnade denna olägenhet och föreslog, att koppartrådarne skulle vid
tillverkningen dragas genom agathål för undvikande af all beröring
med jern eller stål. Man har ock föreslagit att använda silfver i
stället för koppar.
För att på fullt tillfredsställande sätt kunna fullfölja sina vackra
termo-elektriska undersökningar, framställde Magnus i Berlin ren
koppar medelst en högst mödosam elektrolytisk process. Emedlertid
måste metallen omsmältas åtta gånger å rad, innan den kunde dragas
till tråd. I sjelfva verket är det ifrågavarande felet så störande för
instrumentets noggrannhet, att knappast någon uppoffring af möda är
för stor i fråga om dess afhjelpande.
Min egen erfarenhet i saken är rätt lärorik. Jag lät för några
år sedan konstruera ett i många afseenden förträffligt instrument hos
Sauerwald i Berlin. Nålsystemet afvek dock fullt 30° från
nollpunkten, oaktadt ingen ström genomgick rullen. Det var alldeles omöjligt
att göra noggranna bestämningar med detta instrument.
Jag lät Mr Becker borttaga tråden och i stället anbringa engelsk
tråd; afvikelsen nedgick nu till 3 grader.
Detta var ett stort framsteg, men likväl icke tillräckligt. Jag
började göra undersökningar angående möjligheten att erhålla ren
koppar, men resultatet var nedslående. Redan var jag nära att
misströsta, då följande tanke vaknade hos mig. Trådrullens inverkan
måste bero på inblandning af jern i kopparn, ty ren koppar är
diamagnetisk, den repelleras svagt af en stark magnet. Jag kunde
derför använda sjelfva magneten såsom ett medel till ögonblicklig
analys; jag kunde medelst densamma genast upptäcka, huruvida min
tråd var fri från magnetisk metall eller icke.
Sauerwalds tråd attraherades starkt af magneten; Beckers likaså,
men i mycket mindre grad.
Båda trådarne voro öfverspunna med grönt silke; jag tog bort
det, men Berliner-tråden attraherades ändå; den engelska tråden
deremot blef, i sitt nakna tillstånd, svagt repellerad; den var rigtigt
diamagnetisk och innehöll intet märkbart spår af jern. Hela felet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
