Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Under första kvartsseklet - Biblioteket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
uppmärksamhet, sonx var så mycket mera aktningsvärd, som det han
givit föreningen var, i hans tanka, icke någon uppoffring, utan mera
en önskan att, ehuru i ringa mån, söka gagna föreningen. Dylikt
vore, enligt löjtnant Ridderstads mening, en skyldighet för varje
boktryckare, som däijämte är förläggare. Löjtnant Ridderstad utfäste sig
att, så länge han innehade boktryckeri, till föreningen avlämna ett
exemplar av varje från hans boktryckeri utgånget arbete, och han
trodde sig kunna giva detta löfte även för den, som skulle övertaga
boktryckeriet efter honom. Till slut anhöll löjtnant Ridderstad, att
deputationen skulle framföra hans uppriktiga tacksamhet till
föreningen för den uppmärksamhet, som så artigt blivit honom ägnad,
och ville han önska föreningen all framgång att genom enighet vinna
styrka för sina goda syftemål.»
Så gott som varje föreningens protokoll under de första årtiondena
vittna om den omtanke medlemmarna ägnade biblioteket. I både
allvarliga och humoristiska ordalag vädjades nästan ständigt till
föreningen om anslag eller understöd på annat sätt. Det är bl. a. ett
nöje att i detta sammanhang anföra de humoristiska vändningar,
varmed sekreteraren i ett protokoll från början av 1860-talet skildrar
en vädjan från bibliotekarien om anslag till inbindning av böcker.
»Bibliotekarien yttrade därefter, att som han haft äran uppläsa
namnen på alla de nykomlingar, han under året fått i sitt beskydd,
så ansåg han sin plikt fordra, att även meddela, det han stod i stor
förlägenhet i avseende på det utblottade tillstånd en stor del av såväl
äldre som medelålders medlemmar kommit, vilka blivit i hans vård
överantvardade, och han måste därför till församlade sockenstämman
anhålla om nödigt anslag till kläders anskaffande åt åtminstone de
värsta trashankarna, vilkas belägenhet är så eländig, att de icke kunna
lämna den bostad de blivit anvisade, och han trodde det dessutom
icke värdigt eller ens ekonomiskt av en så upplyst församling, att
vara nog hård att döma dem, om än fattiga, dock arbetsföra, till evigt
cellfängelse, varför han, de fattigas förespråkare, hoppades på ett
högsinnat beslut av en ädel nämnd.» — En så vältalig vädjan
efter-koms naturligtvis utan prut.
Betecknande är, att när fan- eller standarfrågan efter att i närmare
två decennier temporärt stått på dagordningen, äntligen i början av
1860-talet löstes genom beslutet att ett standar skulle anskaffas, var
den sista skans, bakom vilken fanans motståndare förskansade sig,
10 144
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
