Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KAPITEL VI.
STOCKHOLMS GRUNDLÄGGNING.
r Stockholm grundlädes, vet ingen. Sigtuna, Birka
och Upsala voro alla tre hufvudstäder i Svea land,
innan Stockholm ännu hade blifvit en plats af
betydelse. Men långt innan historien började dagas,
byggde utan tvifvel nordens vilda jägare och fiskare
sina hyddor på de skogbeklädda holmarna i Mälaren, och
vi kunna ännu uppfånga en och annan stråle af ljus, som
från de gamla sagorna faller öfver platsen.
Sägnen om den gamle Kung Agne roar mig alltid.
Det är den första sägnen om Stockholm och kommer till
oss från en så aflägsen tid, att, som det heter i vårt
lagspråk: »Mannaminne räcker icke så långt, att det kan
bevisa motsatsen.» Och hvarför, minsann, skulle vi icke tro
på sagorna? Det finnes alls intet motbevis, så att de hafva
åtminstone det vitsord, som första intrycket gifver.
En dag på sensommarn kom Agne, den store
upsala-konungen, så täljer sagan, seglande från Östersjön med sin
flotta af drakskepp och ankrade nedanför de holmar, som
nu utgöra Stockholms medelpunkt. Agne återvände från
ett vikingatåg i österled mot kung Froste. Tåget hade
varit lyckosamt för konungen från de »höga salarna». Han
hade dräpt Froste och härjat hans rike, och upsalaskeppen
voro lastade med hy te och trälar. Ibland de senare voro
kung Frostes son Loge och hans dotter, den sköna
Skialf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
