Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ingenting kan vara renare eller klarare än Vetterns
genomskinliga azurblå vågor. De se ut, som om de smält
ned från en blå glacier eller framvällt från någon
bergsgrotta. I det genomskinliga djupet kan man icke upptäcka
en enda mörk punkt, ocb helt naturligt undrar man, huru
en fisk kan lefva här utan en smula att äta. Och huru
kan ett så lätt och luftigt vatten uppbära ett järnfartyg?
Den vackra insjön är omkring tolf mil lång från norr till
söder. Den får sitt vattentillopp från källor och utgör
sålunda ett ofantligt källsprång i en klippbassäng. Dess
lättrörliga böljor vräkas ofta våldsamt omkring af stormvin
darna. Stundom, så säger man, händer det, att sjöns yta
sällsamt nog uppröres under lugnt väder och utan någon
synlig orsak. Det är måhända denna företeelse, som
gif-vit upphof till sägnen, att Vettern står i underjordisk
förbindelse med Bodensjön i Schweiz, och att, då en våldsam
storm rasar på den schweiziska sjön, verkningarna af
densamma låta känna sig i den nordiska insjöns lätt
föränderliga vatten. Så fast öfvertygad är en och annan bland
bondfolket om denna underjordiska förbindelse, att man
ännu i dag hör berättas historien om, huru liket af en
man, som drunknat i Bodensjön, hittats sakta vaggande på
Vetterns böljor.
Tvärs öfver sjön, såsom vi nu fara, ligger Vadstena.
Här reser sig det jättelika slottet Vettersborg med en hög
tornspets i midten och kupolformiga rundtorn i de fyra
hörnen. Dess slottsgraf hålles fylld med vatten af sjön och
användes för närvarande som hamn för den lilla staden.
Om man skyndar sig, kan man, medan ångbåten
håller på att lossa, ila öfver vindbryggan och titta in i det
gamla fästet. Dess salar med sina nakna väggar äro kalla
och tomma. Men huru höga och rymliga förefalla de icke!
Väldiga bjälkar uppbära taket, några af dem icke ens
fyrkantiga, utan helt enkelt stora stockar med afskalad bark
och med målningar i rå stil. Man vandrar igenom den
långa festsalen och den stora rikssalen samt beundrar det
fyrkantiga kapellet i tornet med dess vackra rosettfönster
och höga tak, där de fyra väggarna löpa uppåt i fyra
kryss-hvalfsbåglinier och mötas på högsta punkten i takets midt.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
