Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - LII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i9i
nius; med ett ord detta stora problem, som alla kvinnor söka
lösa i sin inbillning, nå väl! Gaston är dess levande
lösning. Ack, kära vän! jag visste inte vad kärlek, ungdom,
själfullhet och skönhet i förening äro. Min Gaston är aldrig
tillgjord, hans behagfullhet är instinktiv, den utvecklas
utan ansträngning. Då vi gå ensamma i skogen, med hans
arm kring min midja och min hand på hans axel, i det hans
kropp stödjer min, beröra våra huvuden varandra och vi
gå med jämna steg, så likformigt och sakta, att folk, som
möter oss, skulle kunna tycka sig se en enda varelse glida
fram på alléernas sand, på samma sätt som de odödliga hos
Homeros. Någon gång ha vi under de efter ett flyktigt
regn ännu våta lövkronorna, då om aftonen gräsets grönska
av vattnet får en högre glans, gjort långa promenader
utan att säga ett ord, endast lyssnande till de fallande
dropparnas buller, njutande av de röda färger, som solnedgången
sprider över trädtopparna eller stänker på stammarnas gråa
bark. Våra tankar voro då säkerligen en tyst, oredig bön,
som steg till himlen såsom en ursäkt för vår lycka.
Stundom undfaller oss på samma gång ett utrop, då vi se ändan
av en allé, som gör en tvär vändning och i fjärran visar oss
härliga bilder. Om du visste vilken honing och vilket djup
finnes i en nästan rädd kyss mitt i denna heliga natur!. ..
Man skulle kunna tro, att Gud skapat oss för att på detta
sätt tillbedja honom. Och vi återvända hem alltjämt mera
betagna i varandra. Denna kärlek mellan två makar skulle
synas vara en förolämpning mot Paris samhällsvärld, man
måste hängiva sig åt den såsom älskande i skogens sköte.
Gaston är, kära vän, av den medelstorlek, som varit
utmärkande för alla energiska män; han är varken fet eller
mager och mycket väl växt; hans lemmar ha rundning och
hans rörelser äro viga och smidiga; han hoppar över ett
dike så lätt som en hjort. I vilken ställning han än
befinner sig, har han liksom ett sinne, vilket låter honom genast
finna sin jämvikt, något som är sällsynt hos tankens män.
Ehuru brunett, har han likväl ett mycket vitt skinn. Hans
hår är svart som stenkol och bildar en kraftig motsats till
den matta färgen på hans hals och panna. Han har
Ludvig XIII:s melankoliska huvud. Han har låtit mustascher
och pipskägg växa, men jag har förmått honom raka bort
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
