- Project Runeberg -  Två unga hustrurs memoarer /
181

(1915) [MARC] [MARC] Author: Honoré de Balzac Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra delen - XLIX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

i6i

den och fullständigt okänd; hon har förutsett en av mina
käraste önskningar. Ni har ingenting fått veta om min
kärlek, ni, som lindrat eländet i ett liv av fattigdom; men,
som ni torde förstå, har denna absoluta hemlighet varit
nödvändig. Detta är också skälet, varför vi under ett år
så sällan träffat varandra. Dagen efter mitt giftermål
skola vi åtskiljas för lång tid. Ni, Daniel, har en själ
skapad att förstå mig; vänskapen skall äga bestånd utan
vännen. Måhända skall jag någon gång behöva er; men jag
skall åtminstone inte ta emot er i mitt hem. Även
härutinnan har hon gått våra önskningar till mötes. Hon har för
min skull offrat den vänskap, hon hyser till en barndomsvän,
som för henne är en verklig syster; jag har åt henne måst
offra min vän. Vad jag nu här säger er, skall utan tvivel
låta er ana inte en passion, men en hel, fullkomlig, gudomlig
kärlek, grundad på nära bekantskap mellan två varelser,
som förbinda sig på detta sätt med varandra.

Min lycka är ren, oändlig; men som det finnes en lag,
som förbjuder oss äga en oblandad lycka, döljer jag i djupet
av min själ och begraver i dess hemligaste veck en tanke,
som plågar endast mig och som hon inte känner. Ni har
alltför ofta hjälpt mig i min ständiga nöd för att inte veta,
i vilken förskräcklig belägenhet jag befann mig. Var
hämtade jag mod att leva, då hoppet så ofta svek mig? I ert
förflutna liv, min vän, hos er, där jag fann så mycken tröst
och finkänslig hjälp. Allt nog, kära vän, hon har betalat
mina förkrossande skulder. Hon är rik, och jag äger
ingenting. Huru ofta har jag inte under mina anfall av lättja
tänkt: Om någon rik kvinna ville ha mig. Nåväl!
Inför verkligheten har den sorglösa ungdomens skämt, de
olyckligas av alla betänkligheter obesvarade beslut, allt
försvunnit. Jag är förödmjukad, trots vissheten om
hennes själsadel. Jag är förödmjukad, fastän jag vet, att
min förödmjukelse är ett bevis på min kärlek. Kort
sagt, hon har sett, att jag inte ryggat tillbaka inför denna
förnedring. Det är en punkt, i vilken jag, långt ifrån
att vara beskyddaren, är den beskyddade. Jag anförtror
er denna sorg. Utom i denna enda punkt, mina kära Daniel,
uppfyllas mina drömmar i alla avseenden. Jag har funnit
skönheten utan fläck, det goda utan brist. Med ett ord,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:28:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvaunga/0185.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free