- Project Runeberg -  Två unga hustrurs memoarer /
166

(1915) [MARC] [MARC] Author: Honoré de Balzac Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XLV - XLVI

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

166

son. Härom dagen följde oss en fattig; de fattiga veta
nämligen, att ingen mor, som åtföljes av sina barn, någonsin
vägrar dem en allmosa. Armand förstår ånnu inte, att man
kan sakna bröd, han vet inte vad pengar är; men som han
nyligen önskade en trumpet, köpte jag en åt honom; med
kunglig min räckte han den åt gubben och sade — »Se här,
tag denna!»

»Tillåter ni mig behålla den?» frågade den fattige mig.

Vad finnes på jorden, som kan uppväga ett dylikt
ögonblicks glädje?

i Ser ni, min fru, även jag har haft barn», sade gubben
och tog emot vad jag gav honom utan att fästa
uppmärksamhet därvid.

Då jag tänker, att man måste sätta ett sådant barn som
Armand i skolan, och att jag inte får behålla honom hos mig
mer än ännu tre och ett halvt år, gripes jag av rysningar.
Den offentliga undervisningen skall meja detta välsignade
barns blommor, denaturalisera dess behag och
beundransvärda uppriktighet. Man skall avklippa detta hår, som jag
vårdat och kammat så omsorgsfullt och kysst så ofta. Vad
skall man göra av Armands själ?

Och du, hur har du det? Du har ingenting sagt om ditt
liv. Älskar du fortfarande Felipe? ty jag är inte orolig för
saracenen. Farväl, Nais råkade falla, och om jag
fortsätter, blir detta brev en hel volym.

XL VI.

Fm de Macumer till grevinnan de VEstorade.

1829.

Tidningarna ha underrättat dig, goda och ömma Renée,
om den förfärliga olycka, som drabbat mig; jag har inte
kunnat skriva ett enda ord till dig, jag har under tjugu
dygn inte vikit från hans huvudkudde, jag har mottagit hans
sista suck och tillslutit hans ögon, jag har andaktsfullt

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:28:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvaunga/0170.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free