Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XLV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
IÖ3
Jag har i den punkten blivit engelska och erkänner, att
kvinnorna i detta land ha ett verkligt geni för uppfostran.
Ehuru de betrakta barnet endast ur det materiella och
fysiska välmåendets synpunkt, ha de likväl rätt i att göra
detta så fulländat som möjligt. Fördenskull skola också
mina barn alltid bära yllestrumpor, men ha bara ben. De
skola varken hopsnöras eller hoptryckas; men de skola också
aldrig vara ensamma. Det franska barnets slaveri i sina
lindor är sköterskans frihet, detta är det stora ordet. En
verklig mor är inte fri, och därför skriver jag inte till dig,
då jag har förvaltningen av egendomen om hand och två
barn att uppfostra. Moderskallet innebär tysta, av alla
okända förtjänster, utan skryt, en dygd i småsaker, en
hängivenhet under alla timmar. Man måste övervaka
sopporna, som kokas på spiseln. Tror du mig vara i stånd
till att undandraga mig en omsorg? I alla omsorger, hur
små de än må vara, skördas alltid något kärleksfullt. O!
småleendet hos ett barn, som finner sin lilla måltid
förträfflig, är så vackert. Armand nickar så smått med huvudet
på ett sätt, som är värt ett helt liv av kärlek. Huru kan
man åt en annan kvinna överlämna rätten, omsorgen,
nöjet att blåsa på en sked soppa, som Nals tycker är för het,
hon, som jag ammade för sju månader sedan och som
alltjämt saknar bröstet? Då en bonne bränt tungan och
läpparna på ett barn med något varmt, säger hon åt den
tillskyndande modern, att barnet gråter av hunger. Hur kan
en mor sova i ro vid den tanken, att en oren andedräkt kan
blåsa på de skedblad soppa, som hennes barn sväljer, och
detta ehuru naturen icke tillåtit att ha en mellanlänk
mellan hennes bröst och hennes späda barns läppar! Det är
ett verkligt tålamodsgöra att skära kotletten åt Nais, som
får sina sista tänder, och blanda det väl stekta köttet med
potatis; det är sannerligen endast en mor, som i vissa fall
kan förmå ett otåligt och motsträvigt barn att äta upp hela
sin måltid. Varken talrika tjänare eller en engelsk bonne
kunna sålunda befria en mor från hennes personliga
närvaro på slagfältet, där mildheten måste bekämpa
barndomens små sorger och smärtor. Ser du, Louise, man måste
vårda dessa kära oskulder med sin själ; man får endast
tro sina egna ögon, sina egna händers vittnesbörd vid deras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
