Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XXXI
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
glädjen, en outsäglig glädje, ehuru den icke kommer utan
smärta. O, min vackra avundsjuka, vad du skall
uppskatta ett nöje, som delas endast av oss, barnet och Gud.
Denna lilla varelse känner absolut ingenting annat än vårt
bröst. För honom finnes blott denna lysande punkt i hela
världen. Den älskar han av alla sina krafter, tänker
endast på denna livskälla, kommer till den och lämnar den för
att sova, men vaknar för att återkomma. Dess läppar ha
en obeskrivlig kärlek, och då de fästa sig vid den,
åstadkomma de på en och samma gång en smärta och ett nöje,
ett nöje, som stegras till smärta eller en smärta, som slutar
med ett nöje. Jag förmår inte förklara för dig en
förnimmelse, som inom mig från skötet utstrålar ända till livets
källor; det tyckes, som om det vore en medelpunkt, varifrån
tusen strålar utgå, vilka fröjda hjärta och själ. Föda ett
barn är ingenting, men amma det är att föda det för varje
timme. O, Louise, ingen älskares smekningar uppgå mot
smekningen från dessa små rosiga händer, som treva så sakta
och söka haka sig fast vid livet. Vilka blickar kastar inte
ett barn ömsevis på vår barm och våra ögon! Vilka
drömmar har man inte, då man ser det hänga vid sin skatt med
sina läppar! Det uppbjuder inte mindre sin själs än sin
kropps alla krafter, det använder både blod och förnuft och
uppfyller mer än behovet. Den tillbedjansvärda
förnimmelsen av dess första skrik, som för mig blev detsamma som
den första solstrålen varit för jorden, har jag återfunnit,
då jag känner min mjölk fylla dess mun; jag har återfunnit
den, då jag mottog dess första blick, jag återfann den, då
jag i min gosses första småleende njöt av hans första tanke.
Han har skrattat, kära vän. Detta skratt, denna blick,
detta bett, detta skrik, dessa fyra njutningar äro oändliga;
de tränga ända in i hjärtats innersta och anslå strängar,
som endast de kunna få att dallra! Världarna måste fästa
sig vid Gud såsom ett barn med alla fibrer fäster sig vid sin
mor. Gud är ett stort modershjärta. I avlelsen, inte ens
i grossessen, finnes ingenting synligt eller märkbart; men
att amma, min Louise, det är en lycka i varje ögonblick.
Men vad det blir av mjölken! den blir kött, den blomstrar
i dessa små fingerspetsar, som likna blommor och äro lika
fina som de; den växer i de fina och genomskinliga naglarna,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
