- Project Runeberg -  Två unga hustrurs memoarer /
90

(1915) [MARC] [MARC] Author: Honoré de Balzac Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XX

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

90

tröstande leende. Huru kommer sig olikheten i våra öden?
Den tillåtna kärleken förstorar din själ. För dig skall
dygden finnas i nöjet. Du skall lida endast av din egen
vilja. Din plikt, om du gifter dig med din Felipe, skall
bli den ljuvaste, den mest allomfattande känsla. Vår
framtid är full av frågor, på vilka jag väntar svar med
orolig nyfikenhet.

Du älskar, du är tillbedd. Ack! kära vän, överlämna dig
helt och hållet åt denna vackra dikt, som sysselsatt oss
så mycket. Denna kvinnans skönhet, som hos dig är så
förfinad och så förandligad, har Gud skapat för att den
skall tjusa och behaga: han har sina planer. Ja, min ängel,
bevara väl din ömhets hemlighet och underkasta Felipe
de listiga prov, som vi uppfunno för att veta, om den
älskare, vi drömde om, skulle vara oss värdig. Tag i
synnerhet mindre reda på, om han älskar dig än om du älskar
honom; ingenting är nämligen bedrägligare än den
spegelbild i vår själ, som åstadkommes av nyfikenhet, åtrå,
itro på lyckan. Du, som av oss båda ännu är oberörd,
älskade vän, våga dig inte utan säkerhet på ett
oåterkalleligt äktenskaps farliga köp, det ber, det bönfaller jag dig
om! Stundom upplysas som av en blixt avgrunder av en
åtbörd, ett ord, en blick, under ett samtal utan vittnen,
då själarna klätt av sig sitt världsliga skrymteri. Du är
tillräckligt ädel, tillräckligt säker på dig själv för att djärft
kunna beträda gångstigar, på vilka andra skulle förirra sig.
Du kan inte göra dig en föreställning, om den ångest, vari
jag svävar. Trots avståndet ser jag dig, erfar dina
själsrörelser. Underlåt fördenskull inte att skriva till mig,
glöm ingenting! Dina brev skapa mig ett passionerat liv
i mitt så enkla och lugna hemliv, så enformigt som en
landsväg på en mulen dag. Vad som här försiggår, min ängel,
är en följd av konstgrepp och knep, som jag begår mot
mig själv, men vilka jag i dag inte vill omtala; jag skall
sedermera omtala dem för dig. Jag gifter mig och tager
igen mig med en dyster envishet, i det jag från modlöshet
övergår till hoppet. Måhända har jag av livet fordrat
större lycka än det är skyldigt giva oss; vid unga år vilja
vi så gärna, att idealet och verkligheten skola stämma
överens! Mina betraktelser, som jag anställer alldeles en-

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:28:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvaunga/0094.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free