Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XIX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
87
då jag inför er anklagar mig för denna djärvhet.
Småleendet på edra läppar, som jag då och då såg, lugnade
dessa, av fruktan, att misshaga er framkallade stormar. Så
länge jag levat, har ingen, inte ens min mor, smålett mot
mig. Den unga vackra flicka, som var bestämd åt mig,
försmådde mitt hjärta och skänkte min bror sin kärlek. Min
politiska verksamhet slutade med nederlag. Jag har i min
konungs ögon aldrig läst annat än en önskan att hämnas;
och vi äro alltifrån vår ungdom sådana fiender, att han såsom
en grym förolämpning betraktade det av cortes’ fattade
beslut, som förde mig till makten. Huru stark ni än gör
en själ, intränger icke desto mindre tvivlet. För övrigt
gör jag mig rättvisa; jag vet hur obehagligt mitt yttre är,
och jag vet också, huru svårt det är att uppskatta mitt
hjärta under ett dylikt hölje. Bli älskad var endast en
dröm, då jag fick se er. Då jag fäste mig vid er, förstod
jag, att endast hängivenheten kunde ursäkta min kärlek.
Men då jag betraktat detta porträtt, lyssnat till detta
leende, rikt på gudomliga löften, har ett hopp, som jag inte
tillät mig själv, strålat i min själ. Glansen av denna
soluppgång bekämpas ständigt av tvivlets skuggor, av
fruktan att såra er genom att visa den. Nej, ni kan inte älska
mig ännu, jag känner det; men i den mån ni prövat styrkan,
varaktigheten, vidden av min outtömliga tillgivenhet, skall
ni giva den en liten plats i ert hjärta. Om min ärelystnad
är en förolämpning, skall ni säga mig det utan att vredgas,
och jag skall genast återtaga min roll; men om ni vill
försöka att älska mig, låt inte den, som satt hela sitt livs lycka
i att endast och allenast tjäna er, veta detta utan stor
varsamhet.»
Kära vän, då jag läste de sista orden, tyckte jag mig se
honom lika blek som den aftonen, då jag sade honom i
det jag visade honom kamelian, att jag mottog hans
hängivenhets skatt. I dessa undergivna ord såg jag något helt
annat än ett enkelt vältalighetsblomster till älskares bruk,
och jag kände liksom en stor rörelse inom mig, lyckans
fläkt.
Vädret är avskyvärt, och jag har inte kunnat åka till
Boulogneskogen utan att uppväcka egendomliga misstan-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
