- Project Runeberg -  Två unga hustrurs memoarer /
57

(1915) [MARC] [MARC] Author: Honoré de Balzac Translator: Oscar Heinrich Dumrath
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - XII

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

57

På aftonen var jag på bal hos hertiginnan de Lenoncourt;
prins Talleyrand var också där. Jag bad herr de Vandenesse
en intagande ung man, fråga honom, om bland gästerna
1809 på hans gods funnits en viss Hénarez. »Hénarez, är
det moriska namnet på familjen Sorias medlemmar, vilka,
efter vad det säges, äro till kristendomen omvända
Aben-cerager. Den gamle hertigen och hans båda söner åtföljde
konungen. Den äldre, den nuvarande hertigen av Soria,
har nyligen berövats sina gods, utmärkelser och titlar av
konung Ferdinand, som hämnas en gammal o vänskap.
Hertigen begick ett oerhört fel, då han mottog en
konstitutionell ministerpost tillsammans med Valdez.
Lyckligtvis hade han räddat sig från Cadix före hertigens
av Angoulëme intåg; trots sin goda vilja skulle
hertigen nämligen icke kunnat skydda honom för kungens
vrede.

Detta svar, som vicomte de Vandenesse ordagrant
medförde, gav mig mycket att tänka på. Jag kan inte beskriva
den oro, som plågade mig, ända till min nästa lektion, som
han gav mig i morse. Under den första kvarten undrade
jag, medan jag granskade honom, om han var hertig eller
ofrälse, utan att kunna avgöra den saken. Han tycktes
ana mina tankar i den mån de uppstodo och göra sig ett
nöje av att gäcka dem. Slutligen uthärdade jag inte
längre utan lämnade plötsligt min bok, i det jag avbröt den
översättning, jag gjorde med hög röst, och frågade honom
på spanska: — »Ni bedrar oss, min herre, ni är inte en
stackars liberal borgerlig, ni är hertigen av Soria? — »Min
fröken», svarade han med en åtbörd av sorgsenhet, »jag är
olyckligtvis inte hertig av Soria.» — Jag förstod hela den
förtvivlan, han inlade i ordet olyckligtvis. Ack! kära du,
det är bestämt omöjligt för en människa att uttrycka så
mycken passion och så många saker i ett enda ord. Han
slog ned ögonen och vågade inte längre se på mig. — »Herr
de Talleyrand», sade jag, »hos vilken ni tillbragt er
landsflykts år, tillåter intet annat val för en Hénarez än att
antingen vara hertig av Soria i onåd eller tjänare.» — Han
fäste sina ögon på mig och visade två svarta och lysande
eldar, två på en gång lågande och förödmjukade blickar.
Han tycktes verkligen ligga på sträckbänken, — »Min far»,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:28:09 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tvaunga/0061.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free