Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första delen - IX
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
SI
XI.
Fru de l’Estorade till fröken de Chaulieu.
December.
Allt är sagt och allt är gjort, mitt kära barn, det är fru
de 1’Estorade, som skriver till dig; men mellan oss båda har
ingenting ändrats, det är blott en ung flicka mindre. Var
lugn, jag har noga övertänkt mitt samtycke och inte givit
det lättvindigt. Mitt liv är nu bestämt. Vissheten att
följa en utstakad väg passar lika mycket mitt skaplynne
som min karaktär. En stor moralisk kraft har för alltid
korrigerat vad vi kalla livets tillfälligheter. Vi ha jordägor
att göra fruktbärande, en bostad att pryda och försköna;
jag har ett hushåll att sköta och ett hem att göra älskvärt,
en man att försona med livet. Jag skall utan tvivel ha en
familj att sörja för, barn att uppfostra. Vad vill du mer!
Det vanliga livet kan inte vara något stort eller
utomordentligt. De högstämda önskningar, som vidga själen och
tanken, ingå icke i dessa förhållanden; åtminstone icke synbart.
Vem hindrar mig att låta de farkoster, som vi sände ut,
gunga på oändlighetens hav? Tro fördenskull likväl icke,
att de anspråkslösa saker, åt vilka jag ägnar mig, äro
undandragna all kärlek. Uppgiften att förmå en stackars
människa, som varit en lekboll för stormar, tro på lyckan är ett
vackert verk och kan förslå till att minska enformigheten
i min tillvaro. Jag har inte sett, att jag behöver lämna
sorgen makt över mig, och jag har funnit, att jag kan göra
gott. Oss emellan sagt, älskar jag inte Louis de L’Estorade
med denna kärlek, som gör, att hjärtat klappar, då man hör
ett steg, och som djupt griper oss vid minsta ljud av hans
röst eller då en eldig blick omsveper oss; men han misshagar
mig inte heller. Vad skall jag göra, torde du fråga, av den
instinkt för upphöjda saker, av dessa starka tankar, som
förbinda oss och finnas hos oss? Ja, den frågan har mycket
sysselsatt mig; nåväl! är det inte något stort att dölja dem,
att alla ovetande använda dem till familjens lycka och göra
dem till medel för de varelsers välgång, som äro oss anför-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
