Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Nittonde kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
NITTONDE KAPITLET.
———
Näst Oppenheimer och Morrell, hvilka försmäktade
tillsammans med mig i åratal af mörker,
betraktades jag som den farligaste fången i San Quentin.
Jag betraktades äfven som den segaste — till och med
segare än Oppenheimer och Morrell. Med seghet menar jag
naturligtvis uthållighet. Hur förfärliga ansträngningar
man än gjorde att bryta de andra till kropp och själ, voro
dock försöken att bryta mig ännu förfärligare. Och jag
stod ut. Dynamit eller slut på pjäsen hade varit
direktör Athertons ultimatum. Men till sist blef det intetdera.
Jag kunde inte skaffa fram dynamiten, och direktör
Atherton kunde ej få ridån att gå ner.
Det var inte därför att min kropp var så seg, utan
därför att min själ var det. Och det berodde på, att min
själ under föregående existenser hade blifvit stålhård
genom stålhårda erfarenheter. Det var en upplefvelse,
som länge förföljde mig som ett slags ond dröm. Den
hade hvarken början eller slut. Jag befann mig alltid
på en klippig, skumspolad holme, så låg, att det salta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 04:27:55 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tvangstroj/0292.html
