Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Femte kapitlet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
FEMTE KAPITLET.
———
I början var det mycket ensligt i ensamcellen, och
timmarna voro långa. Tiden markerades af det
regelbundna vaktombytet och växlingen af dag och natt.
Dagen var endast obetydligt ljus men det var bättre än
nattens kolmörker. I ensamcellen var dagen ett trögt
insipprande dygrått ljusskimmer från den strålande yttre
världen.
Aldrig var dagern så ljus, att man kunde läsa.
Dessutom fanns ingenting att läsa. Man kunde endast ligga
där och tänka, tänka. Och jag var lifstidsfånge, och det
tycktes vara alldeles säkert, att om jag inte kunde göra
underverk och trolla fram trettiofem skålpund dynamit
ur intet, skulle alla min lefnads år tillbringas i det tysta
mörkret.
Min bädd var en tunn och unken halmbolster på
cellgolfvet. En tunn och smutsig filt var mitt täcke. Där
fanns ingen stol, intet bord — ingenting annat än
halmbolstern och den gamla tunna filten. Jag har alltid
behöft litet sömn och haft en ifrigt arbetande hjärna. I
ensamcellen blir man utled på sig själf och sina tankar,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Tue Dec 12 04:27:55 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/tvangstroj/0041.html
