- Project Runeberg -  Nils Tufvesson och hans moder /
209

(1912) [MARC] Author: Gustaf af Geijerstam
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Domen över de levande

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Så likgiltigt blev dem också allt, att de till sist
bekände så, som de inbillade sig, att rätten ville
hava det.

Därför kom sanningen aldrig fram, och dock
visste alla, att den dom, som fälldes, var rättvis.
Det var ingen, som önskade, att Inga Persdotter
skulle få nåd; bland folket i trakten, där hon
bragt nesa och skräck, var hennes dom fälld.
De kände ej ett högre lagbud än budet om liv
för liv, och de andades alla lättare, när de visste,
att ingen nåd för den längesedan dömda fanns.
Om Ola Persson berättades det, att han under
denna tid varit sådan, som ingen förut sett honom
eller trott sig skola få se. Han, vilken alla kände
som rättvis och mild, blev mager och böjd av sitt
hat, och i omättligt raseri ingav han ansökan om,
att det måtte tillåtas honom att vara närvarande,
när den hatade kvinnan ändade sitt liv. Han
gjorde detta, emedan han erfor lust att själv se
henne pinas och hennes blod flyta. Och han
kände sig kränkt i sin rättmätiga vrede, när hans
ansökan icke kunde beviljas.

Det var blott en, som sörjde Inga
Persdotters öde, och denne ende var Nils Tufvesson,
hennes son.

»Ingen vet, vad hon har lidit», sade han.
»Ingen vet det.»

Nils kunde säga så, emedan han böjt sig
under det öde, som han burit från moderlivet,
och emedan han aldrig kunde tänka eller se, att
han själv hade något att förlåta.

När trumvirveln gick på fängelsegården, och
Inga Persdotters dom lästes upp, då gick det
dock som en ny känsla genom alla dem, vilka
stodo i väntan på, att hennes stund skulle komma.

Inga Persdotter trädde in på gården, och
hennes ögon föllo på den låga stupstocken framför
henne. Utan att taga sin blick från den plats,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Tue Dec 12 04:26:31 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/tufvesson/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free