Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Jungfru Lona
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
En liten trefärgad katt kom spinnande emot sin
matmor. Hon smekte honom, hvarvid han böjde sin
vackra rygg i många behagliga bugter.
— Misse lille, nu skall du ej få så ledsamt, jag
har skaffat dig en liten efterlängtad lekkamrat — sade
hon.
Under all den glädje jag kände, smög sig snart en
modstulen tanke i min själ ... Månne ej jungfru Lona
omsider skulle bedja mig gå, skulle jag icke äfven här
vara till öfvers?
Det var som anade hon mina tankar, ty hon sade
uppmuntrande:
— Min käre Ferdinand, här skall du få vara så
länge du är snäll och uppför dig väl, hvilket du med
Guds hjelp nog alltid skall göra. Du kommer äfven
att få göra mig en och annan handräckning, så att jag
skall hafva mera nytta än skada af dig.
Hvad detta kändes ljuft; ty jag ville så gerna bli
en nyttig menniska. Helt glad och nöjd kastade jag
armarne om Lonas hals och kysste henne.
— Gud välsigne dig — sade hon och torkade med
handen bort några tårar, som förlänade hennes blå ögon
ett darrande skimmer.
Derpå gaf hon mig mjölk och bröd, samt bäddade
min säng i en vrå på en liten halmmadrass, som hon
lade öfver några stolar, och bredde sedan ut rena
lakan och ett täcke. Jag gick till sängs och tyckte, att
ingen af de förtrollade prinsar, hvars lefnadsöden jag
ofta med förtjusning hört omtalas, någonsin kunde haft
det bättre än jag.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
