Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Förr och nu
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
på en gång bestört och förvånad öfver denna oerhörda
djerfhet.
Clara inkallades och då hon bestämdt förklarade,
att hon ansåg mottagandet af detta anbud som sin
största sällhet, förlorade den gamla damen för första
gången i sitt lif den fasthet och sinnesnärvaro som
utmärkt henne. Hon dånade.
Då hon återvann fattningen förklarade hon å sin
sida, att om ej Clara afstod från detta tycke, så skulle
hon förskjuta henne, icke allenast ur sitt hus, utan också
ur sitt hjerta.
Den unga flickan gret, men vidblef sitt tycke.
Fostermodren var djupt sårad; hennes inrotade fördomar
läto ej bortresonera sig och följden blef derföre en
fullkomlig brytning.
Huru smärtsamt upprörd var ej den unga flickan,
då hon för sista gången slöt den obevekliga
fostermodren i sin famn. Upprörd hviskade Clara, att hon
alltid skulle egna henne en dotters kärlek och
tacksamhet. I den gamla damens ögon darrade klara tårar,
men hon sköt hastigt bort den snyftande flickan,
måhända rädd att hennes hjertas känslor skulle komma i
strid med denna jernfasta vilja, på hvilken hon ständigt
satt ett så högt pris.
Clara såg icke tårarne, anade ej denna inre strid.
Förnärmad öfver fostermodrens äfven i skiljsmessans
ögonblick visade hårdhet och ovilja, drog hon sig
tillbaka, för att först återkomma då sorg, sjukdom och
nöd hemsökt och sköflat hennes lycka.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
