Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - U - übergenug ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
übergenug
— 454 —
überlaufen
lärd. -genug, adv. öfver nog, mer än nog.
-gewalt, fl. öfvcrvälde, öfvertag, -gewicht, n.
1. öfvervigt; bild. öfverlägsenhet,
öfverväl-de. 2. öf verbal ans. Das e bekommen: taga
öf verbal ans. -giefsen, tr. 1. a) hälla *& att det
rinner öfver, b) hälla, slå, etw. über eine
Sache: ngt öfver en sak. 2. (––*) öfvergjuta.
Von Schweifs übergössen: genomsvettig.
Opera, es übergofs ihn purpurrot: han blef
purpurröd, rodnade, -giefsung, fl. -gipsen,*
tr. öfverdraga med gips. -gipsung, f.
-gittern,* tr. sätta galler öfver, framför,
omkring. -gitterung, f. -glänzen,* tr. 1. med
glans öfvergjuta; glänsa, stråla, skimra på.
2. öfverglänsa, öfverstråla. -glasen,* tr.
glasera. -glasung, f. -glaube, m. öfvertro,
vidskepelse. -gläubig, a. lättrogen. -gléifsen,*
tr. 1. öfverglänsa. 2. öfverfernissa; glasera,
-glétschern,* tr. bilda ett islager öfver, på.
-glücklich, a. öfverlyeklig. -glühen,* tr. 1.
glöda starkare än, öfverglänsa. 2. glöda,
stråla, skimra, brinna på; färga, -golden,*
tr. förgylla, -grasen,* I. tr. betacka med
gräs(växt); wm. läka. II. rß. blifva
öfver-växt med gräs, gro igen, -greifen, itr. h.
gripa öfver, in i ngt; göra sig skyldig till
öfvergrepp. -griff, m. öfvergrepp. -gröfs, a.
ofantligt stor, jättestor, -grünen,* tr.
betäcka med grönska, -gufs, m. öfvergjutning.
-gut, a. särdeles god. -haben, tr. 1. hafva
utanpå. 2. hafva kvar. 3. F vara mätt på,
led åt ngt. -halb se oberhalb, -halten, tr.
hålla öfver. -hand (äfv.–-’), adv. öfverhand.
-hàndnehmen, n. öfverhandtagande. -hang,
m. 1. öfverliängande, öfver ngt
framskjutande del, utsprång. 2. stark längtan. 3.
förhänge. -hangen, itr. h. hänga öfver,
framför, skjuta fram, springa fram öfver.
-hängen, I. = überhangen. II. tr. 1. Etw. über
eine Sache e hänga ngt öfver, framför en
sak. 2. (––*) Eine Sache mit etw. ~ hänga
ngt öfver, framför en sak. -harschen,* tr.
öfverdraga, betäcka med en skorpa, -hart,
a. mycket hård, för hård. -harten,* tr. göra
alltför hård. -hasten,* - übereilen /, 2, 3, IL
-håuchen,* tr. andas på, öfverdraga med imma.
-häufen,* tr. öfverhopa. -häufung, fl. -håupt,
adv. öfverhufvud. -heben, I. tr. 1. lyfta
öfver. 2. (––*) Jn (sich) einer (gen.) Sache e
bespara ngn (sig) ngt, fritaga, befria ngn
(sig) från ngt. II. (–-’-*) rß. 1. se /, 2. 2.
förlyfta sig. 3. hafva för hög tanke om sig
själf, förhäfva sig, vara högfärdig, einer
(gen.) Sache: öfver ngt. -hebung,/. 1.
öfver-lyftande. 2. (––) för hög tanke om sig
själf, högmod, högfärd, öfvermod. -heifs, a.
öfverhettad, för het. -héizen,* tr.
öfverhet-ta, för starkt upphetta, -héizung, /. -helfen,
itr. h. Jm ~ hjälpa ngn öfver, hjälpa ngn
att taga sig fram. -hemdchen, n. nattkappa,
-hir, adv. 1. öfver, ofvanpå, på ytan, lätt,
ytligt. 2. dessutom, -herren/ tr. öfver
väldiga. -tun ~ üb er her. -hitzen/ tr.
öfverhet-ta. -hobeln,* tr. hy fl a öfver. -höch, a.
ofantligt hög, skyhög, -holen, tr. I. hämta öfver.
2. (–-’-*) gå om, förbi; öfverträffa,
öfver-lista. -hören,* tr. 1. icke höra. Ich überhörte
es: jag hörde det ej, det undgick mig. 2.
föihöra, jn: ngn, jm seine Aufgabe: ngn
hans lex a. -hose, f. (ytter)byxor. -hüien,*
tr. F hastigt, ytligt gå öfver ngt. -hüllen,
tr. Etw. über eine Sache uberhüllen ei. eine
Sache mit etw. Überhullen*: hölja, lägga
ngt öfver en sak. -hüpfen, I. itr. s. o. II.
(––*) tr. hoppa öfver, öfverhoppa. -irdisch,
a. öfverjordisk. -jagen, I. tr. 1. jaga, köra
öfver, åt andra sidan. 2. (––*> a) jägta;
tröttköra, spränga hästar, b) gnm jägtande
npp-iiinna, gå, köra, rida om, c) öfverrumpla.
II. itr. s. jaga, spränga, rusa öfver, åt
andra sidan, -jähren,* itr. s. blifva öfverårig.
-jährig, a. öfverårig. -kalken,* tr. beströ,
bestryka med kalk. -kaufen/ rß. förköpa
sig. -kippen, I. itr. s. taga öf verbalans,
vippa, slå om. II. tr. h v älfva om, hvälfva.
-kitten/ tr. öfverst ryk a med kitt. -kleben, tr.
klistra öfver, på, t. ex. Papier über etw. (ack.)
uberkleben ei. etw. mit Papier überkleben*:
klistra papper öfver, på ngt. -kleid, n.
öf-verklädning, öfverkläder. -kléiden/ tr.
öf-verkläda, bekläda, -kleistern = überkleben.
•klettern, -klimmen, I. itr. s. o. II. (––*) tr.
klättra öfver. -klug, a. öfverklok;
snusförnuftig. -klügheit, f. öfverklokhet;
snusförnuftighet. -knöpfen, tr. knäppa öfver.
-knor-peln/ itr. s. o. rfl. öfverdragas med
brosk-bildning. -kochen, itr. s. koka öfver.
-kommen/ I. itr. s. Jm »j komma ngn tillhanda.
II. tr. 1. få, erhålla, mottaga; komma öfver,
få i sitt våld. 2. - befallen, -kraft, /.
översvallande kraft, öfvermått af kraft, -kräftig,
a. svällande af kraft, ofantligt, för mycket
kraftig, -kritzeln/ tr. öfverklottra,
fullklottra. -krüsten/ tr. o. rfl. öfverdraga(s) med
en skorpa, -kugeln/ itr. s. o. rfl. slå volt.
-kunft, O, fl. öfverkomst. -künsteln/ tr.
för-konstla, tillkonstla. -laden, tr. 1. öfverflytta
gods från en vagn m. m. till en annan; Omlasta. 2.
(––*) öfverlasta, för tungt lasta;
öfverhopa. -ladung (o.––*), fl. -lang, a. för lång.
-langen, tr. räcka, langa öfver. -lassen, I. tr.
1. lemna kvar. 2. släppa öfver. 3. (––*)
öfverlåta, öfverlemna, af träda. II. (–-’-*)
Sich einer (dat.) Sache <v» öfverlemna,
hän-gifva sig åt en sak. -lasser, -, m.
öfverlem-nare, afträdare. -làssung,/. öfverlemnande.
-last, fl. 1. öfvervigt. 2. alltför stor, tung
börda, last, öfverlast. -lasten* - überladen 2.
-lastig, a. för tungt lastad. -lästig, a. ytterst
besvärlig, -låuben/ tr. bekläda med löf.
-lauf, m. 1. starkt tillopp. 2. öfvergång orvei
ngt. 3. öfverskott. -laufen, I. itr. s. 1. rinn«
itr, intransitivt, rfl. reflexivt, St. starkt, SV. svagt, tr. transitivt verb. 11. har haben, S. har sein till hjälpverb.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
