Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - H - Hundeblaff ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hundeblaff
- 250 -
huſs
biid. nedrigt, gement sätt. -eblaff, m.
hund-gläfs. -efräfs, m. -efressen, n. F usel mat.
-egeld, n. syndapengar, -ehaus, n. -ehiitte,
/. hundkoja, -ekäite,/. F stark köld. -ekerl,
m. F kanalje.
hündeln, sv. itr. k. F krypa, lisma.
hundert, I. a. (oböji. grundtai) hundra. II. -e,
n. hundra, hundrade, hundratal. Zu men:
hundra och hundra, hundratals. Betr. «ms.
jfr im>. med drei, -el se Hundertstel, -er, -,
m. 1. hundratal. 2. siffran hundra, -erléi,
oböji. a. hundra slags, hundra olika, -st, a.
(ordningstai) hundrade. Es kommt vom men ins
Tausendste: det ena ger det andra, det går
i oändlighet, das weifs der me nicht: det
är ej en på hundra, som vet det. -stel, n.
hundradel, -stens, adv. för det hundrade,
•thorig, a. försedd med hundra portar,
-weise, adv. hundra och hundra, hundra på en
gång, hundratals.
Hundestall, ra. hundkoja, hundhus.
Hünd||in, -nen, f. tik, hynda. -isch, a. 1.
hundaktig, hundsk. 2. krypande, lismande. 3.
oanständig, otuktig, cynisk.
Hundsi]bi[s, m. 1. hundbett. 2. bot. tidlösa, -fött,
-er t? m- F hundsfott. -fötteréi, -en, /. F
nedrighet, kanaljeri, skurkstreck, -föttisch,
-gemein, a. F nedrig, gemen, hundsk.
-ge-meinheit, /. nedrighet, gemenhet. -gerecht,
a. som förstår sig på hundar, -haar, n.
hundliår. F biid. me auflegen: söka bot, där
man fått sot (från bruket att l&gga hundhàr pä
hundbett). -ledern, a. af hundskinn, hundskinns-,
-loden, pl. hundragg. F />- bekommen: få
snäsor, få sina fiskar varma, -müde, a. F
alldeles uttröttad, -petersilie, fl. bot. glis,
vildpersilja, -rose, fl. nyponbuske, -schlecht,
a. F usel, gement dålig, -stern, m.
hundstjärnan. -tage, pl. rötmånad, -tagsferien,
pl. sommarlof under rötmånaden. -Veilchen, n.
-viole, fl. bot. (hund)viol. -wut[h], fl.
hundgalenskap. -wüt[h]ig, a. angripen af
hundgalenskap, galen.
Hüne, -ra, m. jätte, -nhaft, a. jättelik.
Hunger, -s, 0, m. hunger, -bach, m. bäck som
stundom utsinar, -blume, fl. 1. nagelört
(Draba). 2. gullkrage (Chrysanthemum
segetum). -brunnen, m. — Hungerquelle,
-erregend, a. som framkallar hunger, -gestalt,
fl. utsvulten gestalt, skelett, -harke,/1, räfsa
med hvilken de på åkern kvarliggande axen
hopsamlas, hvilka eljes hade stillat axplockarnes
hunger, -harken,* itr. h. räfsa ihop de på
åkern kvarliggande axen. -jahr, n. år då
hungersnöd herskar. -korn, n. mjöldryga.
-kur, fl. svältkur, -leider, m. person som
lider hunger, utfattig stackare, -leiderei, fl.
hungerlidande; ytterlig fattigdom,
-leide-risch, a. lidande hunger, utfattig, utsvulten,
•n, sv. I. itr. h. hungra, svälta. Ich hungere
el. vani. opers. es hungert mich ei. mich hun-
gert: jag är hungrig, jag hungrar. Bild, nach
ei. aufl (med ack.) etw. m hungra efter, åtrå
ngt. II. rfl. Sich tot ei. zu Tode m svälta
ihjäl, -pfarre, fl. dåligt pastorat som ej ger
födan, -pfote, fl. mn saugen: lida hunger,
svälta, -quelle, /. källa som stundom
utsinar. -rechen, m. = Hungerharke, -snot[h],
fl. hungersnöd, -stelle, fl. anställning som
ej föder sin man. -thurm se Hungerturm.
-tod, m. hungersdöd, -tüch,«. Am me nagen:
lida hunger, svälta, -turm, m. torn där
fångar få svälta ihjäl.
Hungr||er, -, m. person som lider hunger,
svälter. -ig, a. 1. hungrig. 2. som ger klen
föda, karg, fattig.
Hünin, -nen, fl. jättinna, jättekvinna.
Hunnlie, -n, m. hunner. -in, -nen, fl. hunnisk
kvinna, -isch, a. hunnisk.
hunten, adv. härnere, härnedan.
hunzen, sv. tr. F snäsa, hundsfottera, skälla
ned.
Hupf, -e, m. hopp, språng.
hüpf||e|n, SV. itr. h. o. vid riktningens angifvande S,
hoppa med små hopp. -en, SV. itr. h. o. vid
riktningens angifvande s. hoppa, -er, -, m. 1. en
som hoppar, hoppare. 2. gräshoppa. 3. litet
språng, hopp.
hupp, hups, itj. hopp.
Hürde, -n, fl. 1. flätverk i en ram till underlag
vid torkning. 2. (får)fålla; inhägnad i allmh.
Hure, -n, fl. hora, sköka, -n, sv. itr. h.
bedrif-va hor, otukt. -r, -, m. horkarl, -réi, -en, fl.
horeri. -risch, a. horaktig, otuktig.
Huri, -s,fl. huri.
hurliburli, itj. o. adv. vips, i ett huj, i hvinan-
de fart; huller om buller,
hürnen se hornen I, 2, IV.
hurr, itj. betecknande hastig rörelse: vips, huj. -ä[h]
(o.–’), itj. hurra, -a[h]en, sv. itr. h. hurra,
-e, itj. 1. = hurr. 2. surr,
hurtig, a. hurtig, rask, flink, -keit, fl.
hurtighet, raskhet.
Husar, -en ei. -s, -en, m. husar, -enhaft, -isch,
a. husarlik, som en husar,
husch, I. itj. 1. vips. 2. hysj. 3. usch, hu.
II. -e, m. 1. hastig, plötslig rörelse,
brådska. Aufl den m ei. unterm m utan
dröjsmål, hastigt, i förbifarten. 2. kort
regnskur, regnby. 3. örfil, slag, slagsmål, -e,
•n, fl. = Husch II, 2, 3. -eléi, -en, fl. ytlighet,
slarf, hafs. -elig, a. ytlig, slarfvig, hafsig,
-ein, sv. itr. s. röra sig med ett lätt
prasslande ljud, prassla, frasa. -en, sv. I. tr. 1. F
gifva en örfil, örfila upp, plagga på. 2.
bortsnappa, knipa. 3. uppskrämma. II. rfl.
slåss, plagga på hvarandra. III. itr. s. snabbt,
sakta prasslande röra sig, smyga sig,
slinka. Büd. über etw. (ack.) hin ei. flört m halka
öfver, helt lätt vidröra ngt. -ig = huschelig.
-köpf, m. hufvud med okammadt, tofvigt hår.
hufs, itj. buss, buss på.
itr. intransitirt, rfl. reflexivt, St. starkt, SV. »ragt, tr. transitivt verb. k. har haben, S. har »ein till hjälpverb.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
